Laholm och tillbaka

 
Igår var signeringen i Laholm. Bredvid oss satt en man och ansiktsmålade, här en clown som vi senare fick klubba av. Flashigt värre!
 
I bakgrunden syns Diana, som jag inte tog någon vettig bild dumt nog! Hon och Stefan har denna fina bokhandel, som är både mysig och fylld av handskrivna tips av Diana instuckna i böcker som förtjänar det. 
 
 
 
T.ex gillar hon min…
 
Inte kom det så mycket folk. Men kul hade vi ändå! Första gången jag träffade Christin Ljungqvist från mitt förlag. Färgades av hennes göteborgska direkt, och vi diskuterade pressen av att skriva bok nummer två…
Och Jeanette som jag spelat teater med för elva år sen kom. Bara en sån sak! Och jag kom till och med ihåg vad hon hette.
 
   
 
På hemvägen var det fullt med folk på stationen och ett tomt tåg. What the fuck tänkte jag och gick in. Spöktåget. “Nej, nej, här kan du inte vara!” sa konduktören och viftade med händerna. Något var fel och han pratade i telefon och visste lika lite som jag. 
 
Jag gick ut igen. Några minuter gick då jag funderade över om jag borde ringa pappa, så löjligt att vara fast i Laholm liksom! 
Men så såg jag en man gå in i tåget med sina väskor. Och konduktören fick ögonkontakt med mig. “Du skulle till Malmö va?” Jag nickade. “Då kan du åka med här.” Så jag gick på samtidigt som en man som skulle uppåt i landet bröt ut i svordomar över att inte få veta något. 
Det är konstigt att sitta på ett tåg där det bara är en person till. Det är ännu konstigare att inte prata med honom. Mike visade sig vara en trevlig prick och vi pratade hela resan. Han skulle till Kastrup på semester, första på länge. Till vardags jobbade han i Kalifornien som vinodlare. Jag berättade om min roman och gav honom en pin. Och solen sken igenom dagens helregn, och det var ett sånt där möte man så sällan får till i dessa facebooktider. Livet liksom.