Vår mitt i hösten

Lovisa gillar av nån anledning blommor. Väldigt mycket. För en jobbansökans skull invaderade hon min balkong i fredags och gjorde om den så att ingen känner igen den. Själv låg jag på soffan och var sjuk tillsammans med Liv Strömqvists fantastiska ”Prins Charles känsla” (obs! alla måste läsa, obligatoriskt! Nu går den även som teater på Intiman här i stan.) Det var ett konstigt sätt att umgås, men vi hade det rätt trevligt. Enligt Lovisa hänger jag för mycket med nye pojkvännen. Vilket förstås är sant.

 

 

I söndags gick vi upp supertidigt (för att vara en söndag) för att se Mats tävla. Styrkelyft heter det. Jag och Zackarias, Mats son, satt på första parkett i den lilla träningslokalen. ”Om jag väger för mycket på invägningen får jag gå ut och gå, och dricka mycket vatten, eller basta, så jag går ner några gram.”

Det behövde han dock inte. Muskler och svettiga nerver omkring mig, jag flög in och ut ur Calle Brunells ”Brev från en bruten horisont”, vågade knappt prata med Mats för att jag inte visste hur hans nervositet yttrade sig. Kanske var den som min egen inför ett slam; där hjärnan behöver allvar och fokus, socialt umgänge mest är förvirrande, svårt att följa någon tråd.

 

 

Till min förvåning var själva tävlingen sjukt spännande! Plötsligt var det jag som var okontaktbar. Jag fick inte nog av att se killar, och tjejer, lyfta tyngre och högre. Tre typer av lyft ingår:

 

knäböj

 

bänkpress

 

marklyft

 

 

Man måste tävla i alla, men eftersom Mats slet sönder sin högra biceps för två år sen är han ingen fena på bänkpress. Två obligatoriska lyft där bara, alltså. För ett otränat öga såg det väldigt säkert ut, men han grimaserade illa efteråt.

 

Lägg märke till de söta små knästrumporna folk bär! Också dessa obligatoriska. Mats hade missat ta med och fick låna ett par gammelrosa. Borde han ha jämt, tycker jag.

Desto bättre gick det för honom i knäböj och marklyft. Man kan ju inte riktigt ta in siffrorna. 130 i knäböj, 167,5 i marklyft. Och då pratar vi kilo.

 

Utöver Mats var jag imponerad av en tjej som hette Elaine, som var kort men lyfte hur mycket som helst. En riktig bjässe! Och så killen som knappt ändrade ansiktsuttryck, bara lite rynkor i pannan syntes när han lyfte. Fick mig att tänka på vatten.

 

Hemma på kvällen, något utmattad, räknade Mats ut att han, om man räknade alla lyft på uppvärmning också, hade lyft över 2 ton under dagen. Det är en riktig söndag, det!

 

Själv var jag allra mest nöjd med att jag inte smittat ner honom med min abnorma förkylning, som han istället får nu…