tjoff-tjoff-tjoff-veckan med bonus.

Den gågna veckan… jag får väl bra kasta mig in i det?

Började med lördagen när jag åkte till Stockholm. Märkte på tåget att jag är inne i en starkt övertygad anti-barn-period. Satt mitt i en familj förstås, med sagoläsing o allt. Men jag flydde in i Radiohead så det var lugnt.

Inflyttningsfest hos Ida på kvällen. Båda var tjocka, haha. Vi och våra tjockhetsperioder… Jag hade ändå Hannas gula lämna-ryggen-bar-linne på mig. Och klackskor. Och först byxor. Tills jag insåg det omöjliga i situationen. Smög in i Idas garderob och tog svarta kjolen, den som alltid är att lita på.

Ute var det gayklubb på Berns. Varför är det okej för bögar att 1) valsa runt i bar överkropp, 2) gå på tjejernas och hänga framför spegeln och snacka smink?
Jag: -Ni vet att detta är tjejernas va?
De: – Ja, men vi är ju nästan tjejer.
Jag: – Ä…nä?
De: – Amen det är så jobbigt på killarnas. Så många som vill ta på oss hela tiden…

Ida dagen efter: – Det är för fan så vi har det hela tiden.

Söndag: långpromenad med avslutande storpizza. Umgås med Idas kompisar från Sundsvall.

Måndag: jag skriver på romanen och det går skit. Ida jobbar halv dag på Berns. Vi träffar Stina, Idas systerdotter, och  Petra förstås, o hennes Calle. Stina är söt o rolig. Utanför dörren säger Ida Det gick väl bra? Jag nickar, men Samtidigt var det skönt att kunna gå därifrån och kostatera att hon inte är min…

Till Mälarpaviljongen, för Ida har sagt att de har gott rosévin där. Right, tänker jag och blir glatt överraskad.
Ett glas vin utvecklas till en spontan pubrunda och snart står jag o hänger över baren vid stägningsdags på Medborgarplatsen, Ida har tvingat mig att fråga vad den snygge Mando Diao-bartendern ska göra sen. Han har nog hört det förut. Säger att han ska ut men tillägger att han har flickvän. Men jag är nöjd med mitt mod åtminstone.

Mer folk på Kvarnen nu än när vi hängde utanför, någon timme tidigare, och stillade hungern med riktigt goda 7 eleven-mackor.
Vi hänger med Lina, som även idag har en kjol som klänning. Men först utanför Pressbyrån:
En kille som försöker ragga på Ida säger Hej, är du ute för att ta dig lite frisk luft eller?
Ida: ?
Killen: Jaha, vad tyckte du om Björn Ranelids sommarprogram?
Han spelar i nån form av teater o tar våra mailadresser för framtida utskick. Jag konstaterar att jag gillar glasögon på killar mu för tiden. Eller kanske snarare ”killar med glasögon”.

Jag var flirtig och träffade nån att vara flirtig med. En idiot. Vilket förmodligen gör mig till en idiot. Men jaja.
– Finns det ett liv efter Lina?
Ja, jag säger då det. Spännande med killar utan vare sig självdistans eller förmåga att läsa signaler.

Det är inte lämpligt att vara full när man går och lägger sig.
Men den här veckan har jag inte supit smart.

Bakfull tisdag. Stora muffins i parken. Tåg hem, Radiohead, sömn, Mats Jonsons tecknade biografier.

Onsdag: arbetsintervju, ja jag tror det gick helt okej. Men ska läsa boken hon skrivit. Vi pratar alltså om erotikshopen. Håll era tummar.
Tränade box för första gången på år o dar. Inte lika jobbigt som i Växjö. Det trodde jag inte, men oj vad glada ni ska vara över er hälsostudio!
Hon jag tränade mot hade aldrig testat innan. Blev trött o gav upp hela tiden. Själv kände jag mig helt outtröttlig.

Torsdag: vi åkte till Sjuhäradsfestivalen med hyrbil. Laura o jag turades om att köra. Lyckades ändå missa Navid o Gudarna… Nåja. Får förhoppningsvis se de i höst i alla fall.
Varför ska estradpoeter vara så uppslukade av att prata om sin egen verksamhet? Ibland orkar jag inte med det.
Matiss tyckte vi var tråkiga som bara stannade ett litet tag. ”Vi är ett bra häng”, som han uttryckte det. Bestämde att vi skulle ses på nästa Gatsby open (Gunnar B Hanssens tävlingar i vardagsrummet).
Min första läsning med Ordkommissionen, det gick fint. Vi lät publiken dra ordningen via lappar i en låda. Skulle varit Andreas svarta höga hatt, men det funkade ändå.
Andreas var på topp under sina läsningar.
Vi sov hos en kvinna med hennes dotter o deras två stora hundar. Dock ej i närkontakt med nån av dem. Jag pratade långsamtal med Emma innan jag gick o la mig.
Värmen väckte oss vid nio o vi bestämde oss för att åka redan då. Lyxfrukost på vägrestaurang på vägen; mannagrynsgröt!

Laura skulle av i Helsingborg för läsning på deras festival, Andreas skulle hem till Eslöv.
Jag var själv i en bil som skulle till Statoil på Bellevuevägen, nyinflyttad i stan, ovan vid stadstrafik o till en början något skakig. Ringde pappa o blev lite lugnad. Nåja, det gick bra o jag växte några decimeter. Bra när man blir tvingad till utveckling. När jag körde förbi Kronprinsen hade jag kommit in i det och kände mig hur cool som helst! Skönt att vara själv i bilen dock. Jag förlåter alltid mina små misstag. Det vill säga de som inte andra klarar av.

Värmen är ett kapitel för sig. Jag tillhör de personer som klarar av det utan att klaga. Och stör mig på de som klagar. Förrutom tågturen hem fredag kväll. Den var för jävlig, det skojar jag inte om.

Jag kan diktsviten nu. Ska läsa den i Halmstad 15 augusti.
Med munderingen på? Jo, jag tror det blir med munderingen på.

Lördag: resa tält. Pappa: – Åk du o gör dina ärenden, det är lugnt, vi fixar det här.
Varpå jag kör till Båstad o irrar runt, får spatt på inga parkeringsplatser o tusen människor som inte bryr sig om bilar utan är här på hantverksmässa o jävligt obrydda om allt o alla. Jag kör till Ängelholm slutligen enbart för att köpa en flaska vin. Galet men sant.
När jag kommer tillbaka får jag förolämpningar haglande, pikar om att nu fanken har vi hjälpt dig med tältet, vilken dålig planering du har, ge oss en glass, sätt oss på pidestal. Vilket jag gör.
Men ogillar samtidigt häcklingen o önskar mig för några timmar tillbaka till Malmö direkt.
Klassfesen för min gamla mellanstadieklass har planerats av mig o Becky. Behöver jag säga att Becky är bättre på det här med planering? Jag lägger vispgrädden i frysen, men det är också kvällens enda misstag. Björn och Jim dyker inte upp, men vispgrädden blir bra ändå. Marängsviss är riktigt god dessert, även om man inte är tolv längre.

Och nog är det konstigt att träffa folk. Men jag tycker inte det stämmer, det där som de säger om att man faller tillbaks i gamla roller. Jag kanske glömt vad jag hade för roll? Eller har man helt enkelt förändrats så mycket sen mellanstadiet att det inte finns nån möjlighet att falla tillbaka längre? Jag tror högstadiklassen hade varit värre. Här var det bara roligt.
Inte ens när man skulle uppvisa ett yrke mådde jag dåligt. Jag är ju estrdpoet. Kan det verkligen låta dåligt?

Ida Jonson köpte till o med en skiva!

På söndagen var jag lika bakis som på tisdagen. Man brukar vara det när man dricker hela vägen fram till klockan fem.

Övriga konstateranden efter denna vecka:
1) Min mage är ett cp på att svullna. Betyder det att jag har glutenallergi?
2) Jag är en person som älskar vanor o lätt faller in i mönster. På gott o ont.
3) Både Emma o Ida är fullt medverkande i mitt liv igen, vilket känns bra som fan.
4) Växjöfolket gillar mig fortfarande.
5) Min lilla svarta är underbar och ovärderlig, men jag måste köpa ett komplement, det här går inte längre. Den firar fem år…
6) Jag har kommit över den där perioden av rädsla att bli förälskad. Diktsviten stämmer alltså inte, men dramatik gör sig alltid bättre i dikter ä
n i verkligheten. Så här kan vi pusta ut.
Jag har fortfarande kontrollen.