Det är vår! Och jag har äntligen tillfrisknat efter en förvisso väldigt kort men också obehaglig släng av kräksjuka. För att fira detta tog jag världens längsta promenad i solens sken. Först utan mål. Gick lite vilse och fascinerades över hur stadsdelar fortfarande inte ligger där jag förväntar mig att de ska (flyttar de på sig?). Sen kom jag på att jag länge tänkt ta turen till reptilbutiken som jag har hört talas om ska finnas i närheten av Nobeltorget. Jag visste inte exakt var, men jag tänkte ”jag letar lite på måfå, det är ju ändå så fint väder”.
Efter ett tag gav jag upp och tog mig till den enda djuraffär jag hade koll på, vid ödetomten på Värnhem. Kollade på fiskarna tills de tråkade ut mig och sen frågade jag om vägen. Fick bra beskrivning, gick genom industriområden och områden jag inte har vidare bra koll på ska sägas; till exempel Sorgenfri. När jag kom fram hade jag sammanlagt gått hur långt som helst. Det var fint att titta på leguanerna med sina drakutseenden. De rultiga kropparna och vassa klorna, de misstänksamma ögonen och den vankande gångstilen, en cowboy på savannen. De små hysteriska geckosen. Sköldpaddorna som mest gömde sig under sina skal, över dem en solblekt bild av pyramiderna. Ormarna var hoprullade vilande knyten, inte alls så attackerande läskiga som i skräckfilmer. Gröna små grodor satt som magneter mot glaset. En padda som grävt ner sig i högen av pinnar och jord. Det stod att den äter insekter och fiskar. I flera av terrarierna såg man bara de små skalbaggarna kravla omkring. De som är dömda att vara mat, disken var full av dem, kravlande i små plastburkar. Jag gick tillbaka och kikade på leguarnerna, mina favoriter, och insåg att en av dem åtminstone är vegetarian. Fint.
Den ludna spindeln stod med ryggen mot mig och rörde sig inte en millimeter, och jag är evigt tacksam över det.
På väg hem, vem såg jag då, om inte Blåbärsmannen komma ut från en port! Hälsade vänligt och han hälsade tillbaka. Blåbärsmannen är en kund som alltid handlar minst ett paket färska blåbär varje gång han handlar. Kanske borde jag ha ångest över att ha arbetat i en matbutik så länge att kunderna känner igen en. Men jag tycker bara det är fint och blir varm i hjärtat av det.
När jag frågade honom en gång varför han alltid handlar blåbär log han bara, såg förvånad ut. ”Det är ju så gott i filen!”
Några kvarter fram kikade jag upp mot gamla träningscentret som jag snart ska återvända till. Vårdcentralen som jag aldrig gav upp. Detta är min stadsdel and you know it. Några tonåringar passerade och våren är det väl, som fick dem att hälsa glatt. ”Snygga tajts!” hojtade en och jag tackade (neonrosa). Tänkte att jag kanske ska ha dem ikväll trots allt.
I hissen upp till mig hittar jag en liten bit av en orkidé som måste fallit av. Det känns lagom i väntan på att Lovisa hjälper mig inhandla till krukorna som står tomma och väntar.
Ikväll är det alltså finalen för Malmölaget, andra laget från Malmö. Vilka blir de fyra lyckliga? Spännande, spännande! Jag är ju redan klar, jag är med i Gatsbylaget. Ikväll ska jag förpoeta och softa, tänkte jag. Får se hur det går.
Emma skulle ha kommit hit den här helgen, men det blev inte av. Hon var tvungen att rycka in på sitt jobb. Synd, hade sett fram emot att sitta på Debaser med henne, leta upp de snygga skäggmännen åt henne. (Emma gillar skägg) Vi hoppas på Valborg istället.
Imorgon är jag också engagerad, i Skambyråns uppträdande på Ladyfest. Kl 19.15 börjar detta. Ladyfest är en festival som håller på hela helgen, och du behöver köpa biljett för att komma in. Lokalen är Palladium, du köper biljett via kulturcentralen eller på plats. Skambyrån är uppläsning ur gamla dagböcker. Andra som uppträder imorgon är Liv Strömqvist och Banditimpro.
På tal om Skambyrån, så kommer jag att läsa på deras kväll i Stockholm också! Det är premiär för Skambyrån i Stockholm och jag blev mycket glad åt att bli tillfrågad. Detta är den 27 april, kl 19 på Södra Teatern vid Mose Backe. Kom dit om du är i stan, det är världens bästa komediklubb!
Facebook-sida