La vie est soleil mais un peu seul

Var i Stockholm och uppträdde på premiären av Skambyrån. Så här såg det ut backstage!

Och så köpte jag råsnygga byxor och väldigt gula skor. Och så träffade jag Emelie och Per. Och så träffade jag Susanne, Gabriel, Ida och hennes nye kille, Ulf, Emelies syster och hennes nya inneboende och Bob Hansson och alla de där människorna man inte känner men pratar djupt med mitt i natten. Och en man med högt hårfäste som bjöd på en ale. Nånstans lyckades jag ändå att känna mig ensam. Imponerande effekt den staden har på mig. Här är lite bilder till:

 

1. Emelie säger att det är obligatoriskt att ta sin lunch på Dramatentrappan när solen skiner.

2. Alec, Idas nye kille, är så bra på svenska att man inte riktigt fattar att det är möjligt (han kommer från England).

3. På gamla kära WC, Skanstull.

4. Emelie jobbar i en underlig skobutik där de säljer skor för 7000 paret och ändå har kunder. Så här fint är hon klädd då.

5. Emelie och Per var fina när jag var bakis.

6. Söt klänning nr ett som jag inte köpte.

7. Söt klänning nr två som jag inte köpte.

8. Fin fika med Ulf i underjorden.

Byxorna! (ja, min byrå brukar svämma över på det viset)