kvällens lilla minne

Det här är ett ack så gammalt foto.
Eller tja, vi pratar kanske två år bakåt i tiden, men ni vet hur det känns ibland. 
Jag tramsar med en öl i handen, Martin skrattar. Martin är Åskars bästa kompis, Åskar som jag var tillsammans med. Jag sträcker fram en mick och säger "om jag skulle intervjua Peter Siepen, då skulle jag kanske göra mer så HÄR: Hej Peter Siepen, varför är du så fuuuuul?"
Som sagt, tramsar med en öl.
Fortfarande en av de roligaste bilderna jag har. 
Alltså inte skrivet i ett skri av saknad. Även om sådana kan uppstå. Mer skrivet för att; ja. 
Minnen.
Jag tycker om att fösa upp dem till ytan då och då.