Idag var jag ambitiös på jobbet.
För er som inte vet jobbar jag extra på Ica. Det är ett rätt stort Ica och omöjligt att hålla koll på allt, men jag har koll på ganska mycket. Vad jag inte hade koll på, insåg jag idag, var tomaterna. Vi har två sorter att välja på av lösviktstomaterna just nu. Det har alltid varit kvist eller svenska, det vill säga koderna 4664 eller 4800. (ja, jag kan, nästan, alla koder). Men idag när jag skulle lämna tillbaka några tomater som en kund ångrade sig om, såg jag att på skylten står det ju Spanien. Inte Sverige. Och nog vore det underligt om vi hade säsong för tomater nu? Nej precis, jag gick tillbaks och sa till på skarpen. ”Använd koden för utländska tomater”, sa chefen. ”Vet de andra kassörskorna om det här?” sa jag. ”För jag tror att alla sitter och slår 4664 eller 4800.” ”Det hoppas jag att de vet”, sa hon. Jag insåg att jag faktiskt tycker det är viktigt vad som går in i vårt system, vilka som säljer mest och att det står rätt. Det är trots allt en massa led att tänka på, o så vidare.
Men koden för utländska tomater visade sig vara spärrad av datorn.
Jag ringde frukten. ”Ni har gjort något fel här”, sa jag. Och de spärrade den svenska tomatkoden. Och låste upp den utländska. Och jag tog på mig att informera alla kassörskorna om detta, och chefen skrev en lapp i informationen.
Det viktiga med detta var inte att jag var en skötsam skitjobbig pet-kassörska.
Det viktiga var att jag faktiskt gjorde det för att jag i mig själv tyckte detta var något viktigt. Jag ville inte imponera på någon.
Jag tror man kan kalla det vuxet? Ansvarstagande? Jag vet inte. Jag blev nog själv lite imponerad i alla fall.
Facebook-sida