funderingar en blåsig dag tenderar att bli ganska… blåsiga.

Började dagen med att författa ett erotiskt sms.
Det tog mig en timme att få till det.
Sen släppte jag kraven. Insåg att det inte fanns några.
Sen somnade jag om.
Klockan var trots allt bara 7.
Efter två timmar fick jag svar.

Idag är det stormigt. Inte lite, mycket.
Man undrar hur det är möjligt att det kan blåsa så här mycket. Men det kan det.
Bara för att jag inte diskar omedelbart betyder det inte att jag inte kommer att göra det.
Men det begriper inte min lillasyster Hanna.

Midsommar var roligt. Heldagsfirande hos Emma, med krocket, fantastisk tårta (o då är jag ändå inte tårtmänniska), sol!!! Värme!! Jag vet, man får inte göra mer än ett utropstecken i rad, men jag tycker att det faktum att vi satt och kände solen bränna på våra axlar där några minuter på en midsommarafton; det kvalificerar sig…
Dans var det också. Jag lyckades helt sanningsenligt med bedriften att ha på mig högklackade skor hela dagen utan att få skoskav nästa dag, inga blåsor eller nåt. Kanske är jag lite "Sex and the city" ändå, när allt kommer omkring?

När jag kom hem var jag full, jag blev förvånad över hur full jag var. ("Det blev inte jag", sa Emma i telefon dan efter). Ringde konstiga telefonsamtal, men lyckades som alltid att tvätta bort sminket. Vare sig jag kommer ihåg det eller inte, så gör jag det alltid.

Jag kom att tänka på formuleringen "djävulen har tagit över min kropp". Efterföljande mening skulle vara "varje steg jag tar nu tar mig längre och längre från himmelen".
Men kanske ska man inte vara så hård mot sig själv.
Eller snarare överdramatisk.

Skrev en jobbansökan idag. De vill jämt att man lägger in cv:et i en databas nu för tiden. Det är ju praktiskt, tänker jag, och gör det. Det tar ungefär tusen år och man blir aldrig riktigt nöjd utan märker alltid att man glömt något. Och sen står det alltid längst ner "du kan även ladda upp ditt eget cv här".
?

Jag kanske ska börja skriva erotiska noveller som en typ av levebröd? Kan man göra det? Då har man väl pseudonym och sånt. Om man inte vill vara som Anaïs Nin, totalt öppen med det.

Min mage har inte det minsta intresse av att stabilisera sig, så här är det jämt när jag är hemma. Idag testade jag att skära ner på potatisen.
Nu blir det snart Malmö. Då jävlar, är det jag som bestämmer maten helt och hållet. Då ska det nog bli fint igen. Och träning igen.

Hittade Anders Celin på en bild på facebook. Det var konstigt.
Jag tror lätt att människor i ens förflutna går upp i rök.
Det är kanske konstigare?

Och en total jävla ego-uppdatering utan vidare djup, jag erkänner.
Jag får bättra mig nästa gång.