I söndags hängde jag med familjen Robertsson. Vi tittade på Pippi Långstrump och Sunes jul på iPhone, lekte inte röra golv och åt tacos. Till exempel.
Vicki och Mia är verkligen high tech-ungar. Spelar spel på iPads och såna grejer. Mer än vad jag kan.
Mia går snart i riktiga skolan och kan redan läsa böcker utan att stava sig fram till varje ord. Hon har hår till långt ner på ryggen och jag är lite avundsjuk.
Vicki har en typ av hockeyfrilla som jag och Kajsa är lite tveksam till kände vi. Vi får se hur det går hos frisören nästa gång…
Ovan en bild som Vicky inte kände igen sig på. Jag tog en till och sa ”posa nu då”. Då blev det så här.
Bästa trollungen!
Pappa Edvard fastnade inte på bild. Inte tacosen heller.
Däremot detta böjliga pussel som jag gjorde mot slutet av kvällen. Jag känner att jag har andra talanger än just skrivandet, sa jag till Kajsa, och vi diskuterade hur jag skulle kunna göra om den till en Michael Jackson-bindel att ha runt armen när jag går ut på klubb. Vad sägs?
Nej, men skämt åsido.
Jag har kommit ur min lilla svacka vad gäller skrivandet och är nu igång igen.
Den roman jag jobbade röven av mig för kommer att vila ett tag, så jag jobbar vidare med en annan, som känns mycket mer inspirerande för tillfället. Det är lätt att glömma, det där att texter man skriver mår bra av att ligga till sig. Det jag skriver nu är en crossover som både berör tung mental ohälsa, och samtidigt är väldigt underhållande och actionfylld. Jag har som mål att bli klar till april maj med den. Så får vi se vad förlaget säger.
Facebook-sida