Anledningen till att rösta på F!

Jag var på hemmahos-party med Gudrun Schyman ikväll.

F! värvar väljare och upplyser folket om var de står genom den här typen av ambulerande rörelse. ”Samla ihop fler än 25 personer, så kommer jag till dig!” heter det. Eller ”homeparty-rörelsen”, som hon vitsigt kallade det.

201405051613

Så vi var i en mycket tjusig stuckaturvåning mitt i stan, där det visserligen kändes som att hon talade till redan invigda. Därför, och för att jag fått tillsägelsen av Schyman själv (värva tre väljare inför EUvalet, och sju till inför höstens val), väljer jag att sprida vidare genom min blogg, så att det hon sagt når ut till flera. Jag är medveten om att jag inte kan formulera mig lika klart och tydligt på några rader här, som Schyman, som är en oerhört duktig både pedagog och retoriker, gjort på tre och en halv timme, men jag ska göra mitt bästa.

Schyman pratade inte om valfrågor i första hand. Hon pratade om varför vi just nu har behovet av en feministisk strömning i samhället. Hon jämförde feminismen med miljörörelsen. Så här: på 70-80-talet var miljöfrågan het, i och med kärnkraftsfrågan. Det bildades en stor opinion som var emot kärnkraft, och denna kom senare att leda till bildandet av Miljöpartiet. Miljöpartiet fick kämpa i några år för att komma med i riksdagen, och under tiden fick de stå ut med stor skepsis från de övriga partierna. Allt ifrån ”vi har redan miljöfrågan på vår agena, det behövs inget parti för det”, till ”ni är bara en massa konstiga muppar som går i skogen, med långt skägg och sandaler, det där är inte politik”.

Men; när Miljöpartiet kom in i riksdagen blev också resten av partierna tvungna att läsa på och omvärdera. Vad är det här med klimatfrågan egentligen? Varför är det viktigt? Idag finns det ingen som skulle hävda att frågan om hållbarhet är en ickefråga, en oviktig fråga, och engagemanget har nått alla skikt; från klimatmöten där alla länder samlas, till den återvinning som sker i hushållet under vasken med sopsorteringen.

På samma sätt är feminismen en fråga som behöver strömma in i riksdagen. Schyman pratade om det som en demokratividgning.

201405051616

Schyman började med att prata om att vi lever i ett klassamhälle (Det var intressant, eftersom jag bara häromdagen fick höra att F! saknar klassanalys). Det innebär att vi föds in i en klass. Vi kan inte välja vilken, det blir den våra föräldrar tillhör. Beroende av hur samhället ser ut, med vilken möjlighet till bildning vi har, har vi olika förmåga att klättra mellan de olika klasserna. Bra utbildningsmöjligheter för alla = bra klättringsmöjligheter. Ett klassamhälle ger automatiskt konflikter mellan de olika klasserna. 

De olika partierna i riksdagen förespråkar folket, men de har också intresse av att klättra i maktförhållande.

Vilken klass du än tillhör så finns det ett gap i lönerna mellan kvinnor och män. Detta har att göra med de olika förväntningar som ställs på könen vid födseln. Vi hittar på att det finns väldiga skillnader. Vilket i sig SKAPAR stora skillnader. Som att chefen förväntas vara manlig. Och att en bebis är kvinnans ansvar, men mannens tillval.

(Å, vad jag gillade just den formuleringen! ”Kvinnans ansvar, men mannens tillval.”)

Vidare brukar man prata om majoriteter och minoriteter. I lite alla möjliga sammanhang. En majoritet i Sverige är t ex vita människor, med lite råttfärgat hår sådär, vi är vana vid att alla ser lite likadana ut, och när det kommer främmande varelser utifrån anser vi att de borde anpassa sig att bli mer som oss (enligt SDs retorik). Hetero är också en majoritet, vilket gör att hbtq anses lite suspekt av många, komma här och komma liksom? Hur skulle det se ut i framtiden, jorden kommer att gå under för ingen får barn osv konstigt osv. Funktion – nedsättning. I Sverige är vi oerhört dåliga på att släppa in folk, att anpassa så att det blir tillgängligt för alla, osv. Till denna grupp av minoriteter brukar även Kvinnan räknas.

Que?!

Ja, här ville Schyman att vi skulle stanna upp. Hur kan kvinnan räknas som en minoritet? Det går väl inte, rent matematiskt. Kvinnorna är lika många, om inte fler, som männen i Sverige. Det är ingen minoritet. På samma sätt kan inte vissa frågor betraktas som ”kvinnofrågor”, och därmed mindre värda. T ex Våld mot kvinnor, t ex Kvinnors rättigheter, t ex Sexism på arbetsplatsen. Detta är frågor som rör en stor del av samhället, eftersom Kvinnor är en stor del av samhället. De borde alltså inte som de görs nu, pytsas ut i kvinnoföreningarna i partierna, utan tas upp på dagordningen som vilka frågor som helst.

201405051614

Och så var det det här med maktbalansen.

Som brukar liknas vid en hiss. Kvinnan ska få lika rättigheter som mannen, det vill säga hon behöver åka uppåt. Förutsätter att relationen sitter ihop på det viset. Men… som Schyman visade pedagogiskt genom att vi fick sätta ihop händerna; så här

Bild 2014-05-05 kl. 22.04 #2

där hela samhället blir en vågskål, så att den armbåge som pekar uppåt visar mannens lönestatus och förutsättningar, medan den som pekar neråt visar kvinnans. Vad händer om vi ska jämna ut?

Bild 2014-05-05 kl. 22.04 #3

Jo! Då ser det ju ut så här. Vad har hänt? Inte bara har kvinnans lön och förutsättningar gått upp. Mannens har även gått ner. Betyder det att mannen förlorar på feminism?

Nej, inte i längden.

I längden vinner alla på ett jämlikare samhälle, på samma sätt som alla vinner på ett mer hållbart samhälle ur klimatsynpunkt, precis som att alla skulle må bra av ett mer klasslöst samhälle. Men för att komma dit kan det krävas vissa uppoffringar på sina håll. Att de med stor makt delar med sig. Och detta är en stor anledning till att vi inte är där idag.

Idag ser det ut så här: om ett yrke får stor tillströmning av kvinnor, som t ex läraryrket fått rent historiskt, så sänks det yrkets status, och därmed dess lön. Detta är inget som någon hittat på. Det är sanning som kommit fram i undersökningar man gjort. Nyamko Sabuni (och Per Ström) hade annars ett förslag på hur kvinnor ska kunna få mer i lön: de väljer andra yrken! Är det dåligt betalt att vara sjuksköterska? Amen så välj ingenjör istället. Ett manligt kodat yrke. Hur samhället skulle se ut utan sjuksköterskor, det förtäljer inte historien.

Vet ni vad jämställdhetsmålen är?

Det är de mål alla partier, oavsett färg, har enats om ska uppnås. Och de lyder:

* Vi ska ha lika mycket makt att påverka samhället och våra liv

* Vi ska ligga lika ekonomiskt: i lön och i pension

* Vi ska ha lika föräldraansvar

* Mäns våld mot kvinnor ska hamna på noll

Oavsett vilken regering som suttit vid makten, så har inget, INGET, av dessa mål uppfyllts.

Har jämställdheten gått för långt? blir en ganska lustig fråga i sammanhanget eller hur? Nej, enligt Statistiska Centralbyrån: Nej. Schyman visade upp en liten lunta hon skrivit ut med statistik. Från just Statistiska Centralbyrån. Undersökningar som dessa görs hela tiden, regeringar reder ut varför det är stora lönegap, varför kvinnor inte tar sig in i styrelser, varför det blir så orättvist på alla håll. Men det finns ingenstans att skicka svaren. Ingen myndighet tar hand om detta, inget händer. Vi konstaterar: så är det. Sen tar det stopp.

”Statistiska centralbyrån är väl ingen jävla extremistgrupp?” som Schyman sa, på frågan hur man ska övertyga folk som är antifeminister.

För övrigt tyckte hon inte man skulle övertyga folk som inte var intresserade av att lyssna. Det finns tillräckligt många som är intresserade, som vill ha en förändring, menade hon. Pratade om den feministiska våren. Det är kanske är kört nu, kände jag.

Jag kanske måste rösta på F!.

201405051615

Bryr du dig då inte om ifall samma regering sitter kvar vid makten efter valet? Är det då inte bättre att taktikrösta för säkerhets skull, på Mp eller V?

Nej. Jag vete fan om det är det. Jag vill också ha en feministisk strömning genom riksdagen. Har det inte ändrats än, vad är det som säger att det ändras i framtiden, om vi inte tar kliv i den riktningen? Jag tänker på vad mitt ex sa om tro. Att det är ett ställningstagande, och att du kommer att få många emot dig. Men om du känner i ditt hjärta att det är det enda rätta, då sviker du dig själv om du inte tar steget och bekänner dig till denna tro.

Kan jag verkligen gå runt och tycka att Gudrun Schyman ska vara statsminister i Sverige, att det hade blivit rätt, om jag inte röstar på F!? Stefan Lövfén har inte gjort något gott för Sossarna, snarare tvärtom. Vänsterpartiet tycker jag om, men en röst på dem gör inte heller Sjöstedt till the president.

Allt hänger ihop, och feminismen kan vara snöret som förändrar framtiden. Fan också. Jag kanske är frälst.