Allt det där jag vill hinna

Det här läste jag i morse i Svensk bokhandel-tidningen och tyckte det förtjänade att spridas lite. Fy skäms, Bonniers!

För övrigt är det sjukt frustrerande att vara förkyld. Jag är mycket bättre idag än jag varit alla dagar sen i tisdags, men fortfarande i den där irriterande fasen av att inte orka göra saker. Jag orkar påbörja dem, men inte fullfölja dem. Känner ni igen det? Just nu är det delvis upprymt på golvet och stora kassar till återvinning står i hallen och väntar, men jag dog så att säga innan dammsugningen…

Jag skulle vilja göra följande idag:

 

* ringa Lovisa A

* ringa Emma L

* städa klart

* skriva lite på romanen

* börja läsa i Angela S. Chois “Hello Kitty måste dö”, denna fantastiska ceriserosa sak som legat på mitt golv så länge och väntat på att få ta över mig…

 

 

* skriva recension av Julian Assange-boken

* läsa lite i Ätstörningsantologin, som så intressant diskuterar ätstörningar ur ett feministiskt, samhällspolitiskt perspektiv; utgiven på ETC förlag i höstas.

 

 

* träna

* läsa lite i Christina Herrströms “Glappet”. Sen jag planerade mina lektioner i ungdomslitteratur som jag ska ha på Glimåkra folkhögskola i nästa vecka har jag återigen dragits in i den underbara ungdomsboksvärlden. Läste om Michael Endes “Momo eller kampen om tiden”, vill läsa om Maria Gripes “Tordyveln flyger i skymningen”, “Glappet” har jag faktiskt aldrig läst, bara sett som teveserie när den fullkomligt öppnade upp min värld som tonåring på 90-talet. Har även börjat kika i såna där böcker man inte minns om man läst eller inte, som Jonas Gardells “Ett ufo gör entré” och Sara Kadefors “Sandor/Ida”. (Japp, jag lånade hela biblan när jag var där senast…)

 

 

* Läsa eller se nåt läskigt! Har behov av det då och då, det mörka, att bli rädd helt enkelt. Påminna mig om döden och köttätande saker.

Ja, ni hör ju. Min kropp blir matt bara av att tänka på hälften. Det går helt enkelt inte. I sann mamma-anda hör jag Simon & Garfunkel (som det för övrigt också fanns en dokumentär på svtplay som jag borde kolla upp, jag börjar torrhosta bara av att skriva det…) i mitt huvud sjunga ”Slow down, you move to fast”… Eller rättare sagt är det nog mammas röst jag hör mest.

 

Nej, att bli frisk är också ett projekt. Ibland behöver man påminna sig om det.

Det går lite lättare av att torktumlaren inte ville som jag ville och att det därför återigen är fullt med halvblöt tvätt i lägenheten. Städning blev med ens omöjlig och jag blev hänvisad till en liten, liten del av soffan. Med både telefon och vissa böcker nära till hands…