om deodoranter

Man brukar säga att dofter är ena rackare på att väcka minnen. Jag skulle vilja skriva om en speciell genre här. Deodoranter.

Har ni nån gång testat att köpa en gammal deodorant, alltså en deo ni inte använt på ett tag men ett märke som ni minns som bra och nu ville ni ha nåt lite nytt istället för den ni haft?
Jag gör det ibland. Det är alltid lika läskigt. Hur dåtiden kryper sig nära och oundviklig. Inte alls som när man ser på kort eller när man läser gamla dagböcker. Nej, med hjälp av doften är man plötsligt mitt i den. Och får slåss mot sitt inre för att få det att fatta att man är i nutiden; – det är här man är, inte där!
När jag var fjorton fanns Date i lite olika varianter. Man köpte den vars tjej på framsidan man identifierade sig mest med. Jag hade den aprikosa med en en lockig långhårig tjej som såg somrig och solbränd ut. Det hade jag inte haft idag, tror jag. I alla fall fick jag tag på en sån i en liten butik för nåt år sen. Skruvade av locket för jag trodde att en underbar tonårstid skulle rulla fram sina vågor och kittla mina fötter. Icke. Det är nämligen alltid de negativa minnena som slåss om uppmärksamheten när det gäller deodoranter, fråga mig inte varför. Så jag såg byrålådor, mammas för små kläder från 70talet, min ständigt för utbuktande mage, och svettfläcksrädslan.
Nu i morse tog jag på mig en deo som jag minns att jag använde förra sommaren. I mitt minne är förra sommaren relativt spännande och solig, med coola festivalläsningar, flammiga älskare och ett nyvunnet singelliv. Men deon sa nåt annat. Vet inte riktigt vad, kanske är det för nära i tiden för att få ordentliga bilder att poppa upp. Men den här doften ska jag alltså gå med hela dagen. Tycker egentligen om den, men sommarminnet känns obehagligt; som en nedtryckt incest som lurar under ytan.
Jag har ju lärt mig att man kan vända negativa spiraler och se positiva möjligheter. Kanske är det bara att påminna sig varje gång de negativa vibbarna kommer, att det bara är en doft och att jag är glad att de saker som störde mig då inte längre är. (För förhoppningsvis är de inte det längre…) Att det trots allt är bra att jag inte träffar t.ex honom längre. Och att det inte är sommar nu, utan höst (en årstid jag tycker mycket bättre om.).
Och kanske framför allt: att den här deon är bättre än den jag hade förr. Och att detta var min stora anledning att köpa den.
Observera att det inte är deon på bilden som medverkar i texten.