Detta är en krönika om sex.
Take it or leave it.
Ibland, det händer då och då, känner jag för att skicka ut mess liknande Samantha i ”Sex and the city”; ”Come over here and do me”. Jag gör även det ibland. Det brukar dock inte tas emot så bra. Männen i fråga verkar inte fatta exakt hur mycket allvar jag menar. Vanligtvis resulterar det i tystnad. Eventuellt ett mess tre dagar senare, när de i ett försök att spela svåra svarar med ett nekande, av typen ”åhå, det hade varit trevligt men var dessvärre upptagen med (whatever som låter svårt)…”
Gärna punkt punkt punkt. Detta är något som män över 40 missbrukar brutalt. Enligt mina undersökningar.
Jag brukar väl förvisso formulera mig bra mycket snyggare än ”come over here and do me”. Herregud, jag är väl ändå poet. En gång skickade jag en bild på mitt bröst och texten ”Jag finns. Tänkte bara säga det på ett lite trevligare sätt”, till en som inte svarat på en vecka. Han svarade.
En annan gång skrev jag en kärleksförklaring till en mans hud, hur len och fantastisk den var. Han svarade inte.
Men för att återvända till just det här ögonblickliga, när man vill att nån ska komma över nu, nu, NU… den gubben kommer sällan.
Att involvera sig med män med barn. En punkt för sig, bör detta klassas som. Inte bara kan dessa män inte komma över nu, nu, nu. De har även den tråkiga defekten att deras ex, som de har barnet tillsammans med, kan få för sig att de behövs lite sporadiskt, utan förvarning, för att bistå med hjälp kring detta/dessa barn. ”Sorry… jag blev tvungen att köra till (landet längesen) för att hämta sonen från en fotbollsmatch.. vi kan tyvärr inte ses… annan kväll? kram.” Detta mess anländandes en timme innan planerad ”ses”.
Och japp. Visst är det punkt punkt punkt som gäller.
Jag vet inte vad jag ville komma fram till med detta resonemang. Att mina mess är bra och bör besvaras? Att jag är värd mer men inte får det? Att jag tror att jag är the queen of the fucking world, men sällan lyckas med den positionen?
Eller att jag är nåt annat. Som går under benämningen punkt punkt punkt.
och ps. Jag har inte glömt löftet att recensera ”Watchmen”. Det kommer. Jag har börjat i mitt huvud… ds.
Facebook-sida