I vissa situationer är det givet på förhand att vandra iväg med tankarna. Beroende på läggning och fantasitillhörighet ser det olika ut för olika personer. Träning är ett sånt tillfälle. Jag tittar på tränaren, ibland en kvinna, ibland en man, och fantiserar ihop deras liv åt dem. Mycket praktiskt. Vi har hon som jag är lite kär i för hennes energi och glädje och inte helt perfekta kropp. Hon har nyligen varit på långresa i Thailand, är förmodligen tillsammans med en kvinna men ingen av männen skulle gissa på det. Är egentligen ganska vanlig men en puma i sängen.
Vi har han som är gift och har barn, med en kvinna, samtidigt som han är lite involverad med en av männen i gruppen. Samtidigt som han har en stenhård crush på mig… Han har även åldersnoja. Ja, det är inte lätt.
Och så har vi hon som precis upptäckt att träning är något för henne. Hon tränar över, fattar inte att alla andra inte känner som hon, blir frustrerad och arg av tjocka långsamma människor, och är innerst inne under all sin trevliga yta både moderat och homofob.
Så har vi han som knarkar, det syns i hans blick. Han är så snygg och det vet han om, han lever på tjejernas blickar och amfetamin. Han sover tio minuter åt gången och tränar 90 timmar om dygnet. Han kommer att dö innan han är 60 och alla kommer att vara förvånade, även han.
Och sist men inte minst, den mest intressanta av alla. Hon med det plastiga ansiktet och den svårt svårt svåååra åldersnojan. Hon är extremt osäker men vet att hon kan det hon håller på med. Bättre än de andra! Så det så! Alla här ser ner på henne för att hon försöker bevisa så mycket hela tiden. Hon har genomgått flera operationer men tycker ändå aldrig att hon riktigt får till det. Hennes barn kommer att bli precis som henne. Hon drömmer egentligen om att bo på Mallorca med en rik man som filar hennes fötter och slickar henne bättre än nån annan. Men det får bli smuttande av bag-in-boxen hemma och en och annan restresa med ungarna. Pappan till dem är i fängelse och honom pratar hon aldrig med eller om. Hon är en överlevare, mot alla odds; hennes leende må vara ansträngt men nog kan hon sina steg. Och det vet även de som hatar henne av arbetskompisarna.
Hur brukar ni tänka?
Nu åker jag snart till Danmark med Johan.
Facebook-sida