Åskars kamera är sönder.
Kanske är det därför jag inte uppdaterar lika mycket nu för tiden?
Inte är det för att det inte hänt nåt i alla fall!
Färga håret. ”Höstsagan” i förra veckan, min födelsedag med både sommarsol och störtskur. Träffa Åskars bror Martin, hans fru Amy och hennes föräldrar. Påbörja arbete med teampiece inför Norrköping, samarbeta med Midas och Marie, möten, möten, Visit, samarbeta med Mattias, möten, möten.
Men inte minst: stuka foten…
Inte kunna göra som planerat. Strömmen gick när vi läste i Höloftsstugan, fick stå med levande ljus på en bricka framför ansiktet. Men det var bra, sa Karolina, man lyssnade mer på vad ni sa. Hur som helst var det värre med foten. Torsdag kväll och vanlig jävla promenad. Bara det att jag var trött. Bara det att jag var lite mer ofokuserad än vanligt kanske? Hoppade som vanligt på kanterna, på trottoarkanterna, plötsligt vek den sig. Fotleden. Smärta. Enorm smärta! Fantastisk jävla smärta, jag skrek rakt ut. Jag grät rakt ut, jag kunde inte hejda mig. Jag, den behärskade. Vilken tur att Åskar var med mig. Vilken tur att det var kväll och ingen annan var där. Vilken tur att vi inte hunnit så himla långt.
Vilken tur att det finns Internet där det står precis allt man ska göra.
Vilken tur att Åskars pappa är utbildad sjuksköterska.
Och att mammas man är utbildad läkare, om man vill fråga något.
Detta var alltså mer än en vecka sen, och jag har fortfarande feta blåmärken på sidorna av foten. Lite svullet, även om svullnaden aldrig varit det stora problemet. Inte så haj på att gå än, även om det är mycket bättre än förra veckan förstås. Men ingen träning än. Och jag som hade kommit så fint in i det… Jaja, det kommer tillbaka.
Om 45 minuter kommer Sofia. Roligt, roligt! Och ikväll blir det teater. Hur länge sen var inte det? Och restaurang. Inte riktigt lika länge sen, men ändå ganska.
Förresten, det är ett rätt shysst jobb att kolla notiser till Visit. Jag blev sugen på att gå på teater i november, bara en sån sak. Tror fan jag ska göra det också. Kanske Britt vill följa med? Jag har inga förhoppningar om Åskar när det gäller sånt… Även om det står att det är en ”sorgesång över den gamla socialdemokratin”.
I veckan kommer det bli redaktörsjobb på riktigt. Korrekturläsning är egentligen inte mitt bord, i fortsättningen kommer det inte att vara det. Men det ska bli skoj att lägga ner sin själ i detta nummer! Kanske får jag äntligen intervjua Janne Loffe Carlsson också, vi får se….
Tack Marie, för bilderna!
Facebook-sida