Dröm inatt, som en inledning: En poetry slam-tävling i stort sammanhang, en av de tävlande var utklädd till Aslan. Alltså lejonet i Narnia. Men domarna och de flesta tävlande tyckte det var okej. Eftersom han var det mesta delen av tiden, det var liksom hans stil.
Och så nåt med Isak Jansson. Fast jag minns inte, så det var förmodligen inget särskilt.
För att inte ens försöka konkurrera med Oskar Hanskas mycket utförliga dagboksanteckningar kommer här min upplevelse av Kristi himmelfärdshelgens SM i Halmstad i korta små meningar. Sann Emma Linder-stil, om jag får säga det själv.
Halmstad, min gamla stad. Mer min än nånsin, då ingen av de andra hittade. Steget före hela tiden, det är ett långsamt lag haha. Rent fysiskt menar jag då.
Skärsår i pekfingret av rent avancerad karaktär. Vet ej hur de kommit till men de var opraktiska.
Marie som hoppade in i ett lag så snabbt att hon nästan ångrade sig. Men bara nästan.
Oskar Hanska som den ödmjuke taktikern. Fritjof, fin i köket. När jag faller igenom gör jag det ensam. Punk-Johan. Jag vänder ut och in på mig själv. Alltid gör man någon besviken. Egna läsningarna, en förvirring utan den obligatoriska för-nervositeten. Majakovskij-linnet eller kort kjol. Rankingsystemet min förbannelse. Skrattade åt det till sist, hur jag ständigt bunkrades ihop med de bästa. Eriks nervositet. Henriks lättsamhet, hur han pendlade fram och tillbaka. Men hur vi ändå kändes som ett lag. Idas krog. Efterfestandet. Vilket är viktigast? Lennart Bång säger att jag ändå inte har nån chans till final, första dagen.
Dåligt arrangemang, som vanligt. Roligt ändå. Martin Johnsson med sina underbara, underskattade. Alex Bengtsson, som inte kom till final. Malin Jacobsson. Jag ska till Stockholm i höst och tävla i Stockholm gangbang tyckte hon, du kan bo hos mig.
Sömnbristen. Efterfesten på hotellet, Rinkeby och Stockholm får boendet betalt av sin kommun. När får vi det? Snygga väggarna. Vinet. Och det var det.
Jag och Midas i en taxi hem till ensamheten, haha.
Utanför hotellet med cigarett och vinflaska, filma hela skeendet, javisst. En film som ingen kommer att få se mer än vi. Men det är underbart att komma människor nära.
Emil Jensen. Som han alltid brukar vara. Jag blundade lite, sög på en klubba i en timme för att få lite energi. Sömnbristen. Svullna läppar. Men det får man ta.
Kaffe. Kaffe. Kaffe.
En underlig känsla av att det inte spelar så stor roll, mina läsningar. Hur de inte upplevs av mig, jag ber Midas filma. Jag ser på det sen och minns inte att jag uppträtt sådär. Det skulle kunna vara bra. Inte i det här fallet.
Värst är när jag tror att allt är på låtsas, att folk inte tycker om mig.
Bäst är när den uppfattningen skavs, visar sig inte stämma.
Anton Hörberg från Glimåkra, den sanne romantikern. Skönt att de finns kvar. Fotografera, detta himmelrike, att jag KAN! Att kameran är min!
Dekadens. Glider omkring och är för mig själv, det gör inget. Jag tycker om det. Jag minglar. Jag är jag tillsammans med en massa andra. Dras med i den här fåniga känslan av att det är vi mot världen, men det är lätt att göra när finalsalen gapar tom…
Och jurygrupperna, det är klart de är åt helvete, som vanligt.
Att de inte ens uppskattade Christian Krantz, magisk superhjälte… det säger väl allt?
Vår zombiedikt. Utflippat överspel med tre poängs övertid, haha! Och det i kontrast till alla teampiece som var bra på riktigt.
Emma som improviserade. Jag blev faktiskt sugen på att ställa upp i den grenen nästa år. Inte för att jag skulle kunna bli så bra som henne. Eller för den delen, Oskar…
LAURA!!!! Jag ville att hon skulle vinna, det var hon eller Alex Bengtsson förutstpådde jag.
Alex kommer hit till stan på Vårstad 08, så ni vet. På Plan B’s innergård den 31 maj. Vårt program kör på mellan 15 – 18, kom och stanna kvar.
Men Laura vann! Och det var så rätt! Och Anton och Vidar som fick vara med på ett hörn i finalen, härligt!
Men Laura vann! Och det var så rätt!
Och så Geta Lööf som ger en ros till alla tjejerna när sista kvällen är slut. Så långt sträckte sig genustänket…
(Här sitter rosen bakom örat på Istvan Molnars undersköna dotter Antonia.)
Fredrik Hänninen med alla sina uppmuntrande komplimanger. Andra som man pratat med, som man borde nämnt. Det förstås; Affe! Mys! Och svarttaxi-Ulrika!
Och så Istvan Molnars underbara mynt-dikt. Och Kajsas akrobatik-dikt. Matiss som blev förkyld. Olivia och Thom kom, Thom fick min mat.
Jag kom på plats nr 49. Tillåt mig att gapskratta. Faktiskt, det finns ingen bitterhet. Möjligtvis det här med vissa söta killar som drar om så snabbt, för att de… men jag orkar inte. Lovisa, man orkar inte alltid, eller hur?
Och så till slut något vältajmat coincidence. För man ska ju ha tur också.
På det stora hela:
jag är nöjd med SM i Halmstad 2008.
Facebook-sida