Säljerydsfestivalen.
En festival helt utan bråk, fullt av flummiga hippies med långa långa dreads, mycket kärlek och glädje, samt en Ingmar som med ett stort leende håller i alla trådarna. De jobbiga är de gubbar som fått i sig lite för mycket öl, och med sin ryggsäck och sina vinglande ben mest är vägen. Annars är det som sagt en lugn grillplats vi kommer till, en liten gård med ängar där folket tältar, stånd där man säljer quinoakako och torkad frukt, och eventuell haschdoft dövas av den stora brasan i mitten. En fredlig lägerskola, alla är här för att ha trevligt. Att solen uteblir just på lördagen, när vi är hä, märks inte alls.
Jag har som vanligt ingen egen kamera,så här kommer några bilder i efterhand:
garntråden vi artister fick knutna runt handleden istället för stämpel i entrén tyckte jag var gudomligt söt, här fotograferad idag på balkongen.
jag hade på mig mina gummistövlar. även om det inte var gyttja à la Roskilde, så var regnet i luften. Det höll sig dock bakom molnen till allas lättnad. men har man snygga regnstövlar gör det väl inget att ha dem på sig?
den här klänningen från Madonnakollektionen i höstas hade jag på mig, fast i svart. Och jeans under.
(Och gud jag måste verkligen skaffa en kamera, hur kul är det med de här bilderna när jag har varit på Säljerydsfestivalen??)
Dansade loss i en egen liten sfär (ja jag vågar sånt. dessutom är det omöjligt att stå still när marcus o de andra showar o har sig på scen) till Je t’aime mon amour. Jag åkte dit med Anders Tornblad. Vi hittade till och med en del artister att boka för senare slam.
Läsningarna gick bra. Midas var lite av en faorit, han är tydligen hemmahörande där i bygden. Ev lockade vi även en skara till Picknickpoesin på lördag. Jag sa i bilen att jag ville vara konferencier, eller mc som anders säger, på Olivia-slammet. Jag har ju faktiskt aldrig varit det, o att tävla varje gång är kanske lite väl förmätet.
Jag vet inte om de gillade min rosa elefant, men den kändes i alla fall bra, för mig. Jag kände att jag rockade, även om det även inspirerade mig till att skriva om en del. Och det är bra att jag läste kärleksdikten, nu blev det äntligen tydligt svart på vitt att den måste styckas ner!
Punk som förband kanske? Kennel o Kebab övertygade verkligen oss med sina avgrundsskrik och suveräna texter. Energi, energi!
Reggae så det stod härliga till, samsades med Lars Winnerbäcksmäktande toner av fyrtioårig trubadur. Vi ska ha honom!
Visit-Peter stod i köket, det var märkligt. Han påminde mig om att jag måste få Mattias att ringa lite samtal. Cp-dator… Så hejs så länge.
ps. Emma: Jag såg henne inte, men jag tror de gillade vår dikt.
Ida: Underbart att gå över gårdsplanen och prata med dig, på arbetstid!
Malene: boken är snart klar, förlåt att jag segar mig.
Anna: Nej jag vet inte vem Mauritz Tistelö är men du fick mig att vilja googla det. Och tack för en underbar bok! Jag har inte läst allt än, tar det långsamt. Men jag gillar din ton och din förmåga att inte hela tiden använda samma grepp utan variera ditt språk.
Facebook-sida