Hade egentligen tänkt lägga ut snygga bilder på när jag och Sofia okynnesannonserar stan inför denna händelse. Men som denna händelse redan ägt rum känns det lite… ja.. för sent helt enkelt.
Så här kommer istället bilder från själva… händelsen. Ska sluta använda sama ord nu.
Kanske inte det bästa fotot på Paul, men ser ni hur det ser ut som att pappren stannar i luften på väg ner? Det är en synvilla, men visst är det coolt?
Så här såg det alltså ut i köket när jag stod och skar upp vaniljkrans och sockerkaka, vi kokade tevatten i kaffekokaren och jag fick veta att Lovisa haft leukemi.
Andreas är ytterst tveksam. Kommer det att komma nåt folk?
Men till o med Niklas var ju där, en del av tiden i alla fall.
Till vänster Daniel Bernhoff, till höger Lovisa Eklund.
Svårt att få till det där med skärpa ibland. Men jag gillar ändå den här bilden av Lovisa. Det är något Karin Boyeskt över det. Eller?
Fritjof var där!
Och Fritjofs kompis.. damn! Jag och namn… Jag var nervös inför läsningen när jag blev presenterad, duger det som bortförklaring?
Jag var först ut med att läsa. Nyskrivet och det är som vanligt bara att kasta sig in med huvudet före. Var själv lite tveksam över resultatet. Men fick flera beröm så kanske var det inte helt värdelöst, då.
Sverker Wallin.
Andreas
Publikbild: krasslig Gunnar B Hansen, Li och Christina, fnissiga över Andreas FRA-dikt.
Tjejen som spelade var lite lik Malene på det här fotot, ser jag! Inte i verkligheten. Hon stod inte med i det ursprungliga programmet, kom från Södertälje och kompade senare Magnus. Här spelar hon själv. Hon kallade sig HannaLiten. Jag tyckte det var rätt töntigt.
En riktigt kass bild på mig men va fan. En haka eller tre? Det kan väl gå på ett ut ibland.
Jag och Sofia, hur som helst.
Ja, jag gick hit i de här skorna.
Paul is the king.
Jag filmade 11 minuter av hans läsning. – vad ska du ha det till? frågade han skrattande. – titta på när jag har tråkigt, sa jag.
Lovisa var den jag fick bäst bilder på.
Det var härligt att se henne igen, en varm känsla spred sig över lokalen när hon pratade om sina gamla my little ponies och om äckliga sjukhusminnen. – ni får gärna skratta ändå. Och det gjorde vi.
Avslutade gjorde Blända med Magnus som i vanlig ordning klankade ner på sig själv och drev publiken till vansinne av skratt. – Vi ska spela i Köpenhamn imorgon, då får ni gärna komma. Fast det är dyrt och långt och det är inte värt det.
Magnus står förstås aldrig stilla, så en bra bild utan blixt här är inte möjligt (och blixt i den belysning vi hade var inte heller möjligt). Men jag antar att detta är talande?
Han som kompade var lite lik Mads Mikkelsen.
När jag kom hem kände jag mig full fast jag inte druckit nåt.
Då vet man att det varit en bra kväll.
Facebook-sida