poesisnack.

Ordkrig-tävlingen i Norrköping avgjordes i helgen. Tre dagar av illamående, bajs, uppladdning och nerladdning (förslagsvis med vin) och samtal med diverse poeter.  Det går inte att äta hur mycket havregrynsgröt som helst som kompensation för att vi inte har nåt bröd hemma, insåg jag nu. Inspiration får man förstås också! Och det inte bara genom den praktiskt genomförda skrivarverkstad som en skrivpedagog vid namn Anneli höll i på lördagen vid lunch. (Även om jag faktiskt utvecklat det jag skrev där till en dikt som är klart godkänd för att läsas upp ikväll, när jag är förpoet för Marcus Birro på Stadsbiblioteket, har ni vägarna förbi? Kom! 19.00, 20 kr i inträde. Det blir öppen scen också, så ta med dina egna alster!)

O Norrköping, fan vilken underbar stad! Har tyvärr inga bilder därifrån än, så ni får nöja er med bilder från Åskars födelsedag, lite höstbilder och Zemme.

Nå, den stora frågan bör förstås vara hur gick det för mig på Ordkrig ’07?
Och jodå, det gick bra. Jag skulle kunna säga "över förväntan". Min målsättning från början var visserligen att placera mig bland de tio bästa. Men då hade jag missat en del konkurrenter på listan, och min uträkning av mina chanser var alltså ganska bristfällig. Men som vanligt är det inte bara skicklighet, utan först och främst publiken som avgör… Favoriter som Alex Bengtsson är inte garanterade final, även om jag också tyckte att han saknades där.

Nej istället blev det både jag och Anders Tornblad som kom till final! Bland de tio bästa, dansandes med elefanterna.

Nu är det ju inte helt lätt att finna sig i det här med final. Jag stod på scen och dessvärre kände jag stundens allvar. Och inte som en blåslampa i röven att nu måste du röra på dina kroppsdelar lilla vän. Utan jag stod mer stilla än nånsin tidigare. Jag var bra, säkert. Men inte självlysande. Och för att ha en chans i en final måste man vara det.
Mellan dikt ett och två var jag tvungen att messa Emma L, min rådgivare mitt fan min svarta älskling. "Å Emma hjälp mig!" Skulle jag ta vad jag kände för (Alcazar) och strunta i hur det gick (fick låga poäng på den i grundboutsen), eller skulle jag satsa taktiskt på en som jag trodde gav höga poäng, och återigen försöka knipa de åtråvärda battle-platserna (de två poeter med högst poäng kom till en slutfinal)? "Du vill väl vinna?" skrev Emma.

Så jag tog jobbsökar-dikten och stabiliserade mig något från de låga poängen jag fått i tidigare omgång. Anders kunde jag dock inte slå. Det här fick bli tävlingen där både Josef och Anders slog mig för första gången. (Josef med en dikt han skrivit samma dag! Han vann det boutet, jag kom fyra).

Vinnare blev Oskar Hanska och tvåa kom Malin Jacobsson. Jag hade glömt bort hennes namn innan tävlingen pinsamt nog, det är ju hon, den coola tjejen från Stockholm med snygg klädstil och grov norrländsk dialekt, lika grov som hon är i käften hehe.
Min favoritpoet just nu är dock Matiss Silins, www.matiss.info.se Jag vågade inte lägga upp bilden jag hittade, den är inte alls tagen av mig, så ni får in och kika själva på hur han ser ut och vad han skriver för ord…

Jag slutade på en åttonde plats. Mycket nöjd. Resultatlistan: http://dodsstjarnan.com/ordkrig07/resultat.html

Fikade med Emma och hennes kompis som jobbar på Smålandsposten igår. Det måste hända oftare.

Jag älskar poeter. Jag älskar såna här tävlingar. Hur ska jag kunna sluta med det? Vad tänkte jag egentligen? Nej, det var nog inte så svartvitt trots allt. Är fortfarande intresserad av teater igen dock. Vet du nån teatergrupp i Växjö som sysslar med improvisationer och sånt får du gärna höra av dig.