kram på dig min lilla älskling, du är som en liten tusensköna med maräng på.

Ahhh!
Glad och lättad över att det löst sig med Visit tänker jag ta resten av eftermiddagen (eller det brukar jag kalla de få timmarna mellan 4 och 6 nu för tiden) off. Och slappna av och göra roliga saker! Med gott samvete, och hur länge sen var inte det?

Here comes (Andreas, speciellt för dig för du brukar tjata om det, men även för alla andra med det intresset), en kort rapport från i lördags:

Relativt fri från ansvar dunsade jag in vid tio i starttiden med vår kasse med pärmar. Nej, jag hade i och för sig hjälpt till att plocka ut stolar innan, så riktigt så illa var det inte. Gröna klänningen på och Emma kom med Pressbyrånmacka. Nej, jag var inte med o åt… Så här i efterhand kunde jag ju varit det, men just då kände jag mig stressad. Och ville påpeka hur jag faktiskt satt i publiken den här gången, som sagt; "relativt fri från ansvar"…

Anders Tornblad kvällens emcee. Messade mig några timmar innan start och fick mig att skrika för mig själv i lägenheten, kasta mobilen i golvet och förbanna hela världen och hata hela stan… Men allt är förlåtet nu. Det var väl inte så allvarligt som man först, trött i hågen, befarade.
Och det blev bra, det hela. Anders var rolig och bytte hattar efter publikens sms-order. Visade hud och spexade, bjöd på sig själv. Jag satt bänkad hos Emma i ena hörnet av baren. Hennes systerdotter också med, vi spanade och spejade. Jag var den som stod för drickandet. Billigt vin, glas efter glas. Skrev ner kontakter som jag mindes långt senare haha. Nej men riktigt så illa var det kanske inte. Det bara blir lite mer svävande när man dricker, man liksom glider omkring på ett annat sätt. Skönt sätt.

Tävlingen var inte fullbemannad den här gången heller, verkar inte vara så många i den här stan som vill till SM. Synd. "Celebert" besök från Stockholm i form av Lennart Bång, som inte ville missa en andra chans att ta sig med i ett lag. En plats som han missade med 0,1 poäng till Eric Härstedt! Eric som är min nya favorit av de tävlande i stan, så det kändes ju ändå bra. Jag hade väl dessutom lite dåligt samvete för att jag puttade ner honom från pallen sådär med en hårsmån sen förra gången. (Fast han sa att han lärt sig stycka ner o vara noga med de där tre minutrarna nu, så det var kanske nåt bra med det också…)
Övriga tävlande var Jessica och Zaki. Synd att inte Erica från Malmö kom, henne var jag lite nyfiken på. Alltid kul med nya tävlanden liksom, som man inte vet nåt om.

image287

Kafé de luxe är en sån mysig plats att hänga på. Det känns ofta som att man bor där, tycker jag.
Säkert en del av en image.
Eller en del av att man är en av kulturpersonerna i den här stan, haha, jo men visst är jag det! Marie hyllade mig i ett mail som om det är idag jag ska flytta…. Klart jag kommer sakna det här, alla kontakter, alla vänner, allt. Men samtidigt. Flyttar jag inte nu, så gör jag det aldrig. Och aldrig; det skulle jag ångra, det vet jag.

Däremot finns det väl inget definitivt? Mitt liv är inte slut än.

Ordkommissionen var gäster, det blev så bra att Nils frågade efter telefonnummer sen, hihi! Och gärna ville arrangera fler saker, fast det inte varit tal om det tidigare.
Ordkommissionen då: Andreas, Rodmar och Paul Ström. Denne mystiske som Andreas har marknadsfört som det nya svarta. Som skulle varit på min läsning i Eslöv senast men fick förhinder, det vill säga höjde sin mystisk-status…

Men först Andreas och Rodmar, våra pausfåglar.
Omarbetad version av deras paradnummer som jag hörde på Solberget för vad som känns som tusen år sen. Jag satt och tittade ut i luften i några sekunder där o önskade att jag kunde citera, men… hm. Damn it. Jaja. Andreas, om du läser det här får du gärna bidra med ett citat som en kommentar till inlägget, okej?
Hur som helst, briljant och publiken älskade dem! Jag älskade mig själv för att jag tagit hit dem. Och Andreas torde naturligt ha älskat mig han med, så länge som han tjatat på att jag skulle göra det…

Paul Ström då. Stjärnskottet. Hihi, jodå vilken härlig poet! Sannerligen en underhållare av första klass. Hade en lång dikt där han gick igenom olika ex och deras inverkan på hans liv, mycket tragiskt och komiskt, och hemskt nog fick jag ju säga till honom efteråt att "ja, emellanåt kände man ju igen sig lite"…

Konstigt nog stod jag under deras framträdande på slutet mest i baren och pratade. Med den där Lennart som det var lite synd om. Har väl just nu lite svårt att motivera varför det var så mycket viktigare än att lyssna på poeterna med hela öron, inte bara halva. Men det är konstiga saker som händer nu, jag tror inte man får analysera för mycket. Var inte för hård mot mig, helt enkelt. Dansskorna och gröna klänningen var på, då kan det gå sådär.

Framfusig som en liten gnu, jo jag tackar jag. Förhoppningsvis är det nån gång trevligt för andra. Ni kommer att höra mer om det här, jag håller på att skriva en dikt.

Hultsfredsfestivalen tycker att Visit är för lite rock n’ roll.

"Jag är en flirtmaskin helt befriad från samvete", som jag skrev på nyhetsbrevet vi skickar runt här bland personalen. "Let your body decide, som The Ark sjunger", skrev Anna-Maria på msn idag.
"Efter några glas är den nog den enda som bestämmer, som jag brukar säga", skrev jag tillbaks.
Det är snart dags att inhandla en ceriserosa klänning. Jag känner det.

Andreas har förresten klippt sig. Ett himla lyft, wow alltså! Han borde sträcka lite extra på sig, så snyggt det är.

Emma, min älskling, du fick aldrig sett min lägenhet! Det måste betyda att du snart kommer tillbaka.
Jag saknar våra internheter och sånt här trams som vi sysslar med, jag vill ha det dagligen! Ge mig det, dagligen!

Idag ringde jag alltså själv in de resterande annonserna. Å Gud jag är dagens hjälte. Tycker ni att det låter tjockskalligt och högmodigt av mig, icke då! Fattar ni hur mycket jobb det här har varit? Fattar ni hur jag hade inget hopp alls i början av den här dagen?
Roligast var när jag ringde till Nässjö poesifestival, eget initiativ, och hon som svarade sa "Ja, du var väl med och tävlade hos oss förra året? Jag känner igen ditt namn." Vad betyder detta? Är jag en riktig poet nu?

Jag får inte musarm. Jag får kramp i handleden istället.

Tidig söndag morgon skrev jag en dikt i min mobil. Det har kommit igång igen. Jag känner det. Nu är det bara framträdandet som saknas.
Får se hur det går på måndag, då ska jag och Laura läsa i Vaggeryd på gymnasiet. Grymt med betalda läsningar. Jag ska testa lite SM-dikter tänkte jag. Kanske att den nya hinner bli klar tills dess, vi får se.

Igår när jag tränade funk var han den snygge som har boxen där. Pinsamt att upptäcka att man inte kan koncentrera sina danssteg plötsligt. Efter ett tag blev det bara irriterande. Särskilt som han inte ens pratade med mig. Finns möjligheten att han är för snygg för att ens stöta på? Jag har aldrig ens tänkt så innan.
Hm.
Framtiden får väl utvisa.

Jag bokade in mig på hans nästa pass i alla fall.

Jag kommer att få en digitalkamera! Snart! Bredbandsbolaget är inte världens snabbaste…
Tills dess blir det konstiga bilder från nätet eller den egna lilla samlingen, aldrig så liten… Jag tog bort den jag hade här igår, på en bebis jag hittade på nätet med ful dopklänning. Läste en artikel om upphovsrätten och det där med kr