Vad det nu har med nånting att göra, men när jag sett ”Natural born killers” önskar jag jämt att jag var lite mer som Mallory Knox och att jag hade nån som var lite mer lik Woody Harrelson i min bekantskapskrets som jag kunde stöta på.
Små saker jag glömde skriva från helgens händelser:
Josef Hoffert: ”Lina, du kan säga vad som helst och få det att låta erotiskt.”
Hemma hos Matiss var det först bara jag o Vilska som kamperade, sedan även Josef. Mys-nästet nr 1, med vin och lugna kvällar. Vad hette den där skånska trubadurkillen nu igen, han som hade en ensam tjej som dansade på scenen och stod i solnedgång och spelade? Vi lyssnade mycket på honom, i alla fall.
Matiss har ett biljardbord som även är ett pingisbord som även är ett fotbollsspelsbord.
Jag ville bara påminna er alla om hur snyggt jag vann i biljard. Aaaaa.
(Lite lite hjälp från Josef men hihi)
”Det var nog lika bra. Jag blir alltid så fjortis när jag ligger med musiker…”
”Jag tror inte på blodsband och inre organ.”
Vilska hamnade precis utanför finalplats, nån ska ju göra det också. Mysig kvinna, det där. Argt litet mumintroll med skinn på näsan, och en härlig Norrköpingdialekt som skymtar fram då och då.
Matiss och hans tjej Hanna, – sötast i världen när de dansar runt som fulla lakejer i den lilla lägenheten. Man får hålla sig undan bara.
Han glömde en vers i ”Flowers on the wall”, trubaduren. It’s good to see you, I must go, I know I look upfront / anyway my eyes are not accostumed to this light / and my shoes are not accustomed to this hard cold floor / so I must go back to my room and make my day complete” obs. Linas svengelska och felhörningar när de är som bäst..
Det var faktiskt inga mögliga pizzor på det där stället.
Borde jag berätta om det mysiga kuddrummet? Där jag inte såg någon utnyttja kuddarna genom att grovhångla? Själv grovhånglade jag sannerligen inte. Men det var en lyckad helg ändå.
Idag ska jag göra det jag inte lyckades med igår. Gå o lägga mig tidigt.
Men först en ny gissningsleken 1 – x – 2:
Jag kommer tillbaka till Växjö och min hals börjar kännas underlig igen, så som den kändes innan Borås Open och under de första två dagarna, innan vinkväll nr 2 mirakulöst botade allt. Den underliga känslan i halsen beror på:
1. Det finns ingen luft i den här staden. Vilket leder till att allt saliv försvinner.
x. Jag har halscancer med glapp.
2. Jag har ärvt farmors överkänslighet för klimatskiftningar. Även de aldrig så små gör min kropp upp-och-ner-vänd.
Rätt svar vinner hur mycket uppskattning som helst….
Och så lite marknadsföring: Jag blev idag inbokad att läsa på Arvikafestivalen, no more no less, tillsammans med Oskar Hanska, Laura Wihlborg och Alex Bengtsson. Det, ni! Nöjd som fan.
Mer info kommer att komma upp på min profil här intill, där även mina andra läsningar under sommaren står uppskrivna. Håll koll där!
Facebook-sida