jag behöver inte syfta på någon speciell

image83

Oj vad det är mycket saker som singlar runt, pockar på, jag blir så stressad att jag av misstag raderar viktiga filer, kommer av mig och kommer på mig själv, med att nästan längta bort härifrån, sätta komma på fel ställen, oj oj oj, så mycket det är nu, och det är bara roliga saker, inte kan du säga nej till det, renovering av badrummet med varmluft som sprutar ut från badrummet, gör värmen ännu varmare än den är, för se det är värmebölja, fy fasen va, och jag verkar inte ens hinna sätta punkt.

image84

Jag säljer ut det jag har, folk kan göra vad de vill med det, älskar de mig, tror ni att de älskar mig nu, vad är det jag vill, är det som Bob säger, "jag vill ju bara att ni ska tycka om mig", jag vill prata med emma, jag vill ha det här ur världen, jag vill ha lite saker avklarade, egentligen är jag så trött på att vara nervös, sätta mig ner vill jag göra, eller sova, ibland vill jag bara sova.

image85

Och det vore kanske lättare om man visste vad man ville med allt det här, vore kanske lättare om man hade en plan, om man hade en liten framgångsstege så att man nu kunde kryssa för, bocka av, säga "jamen då var det avklarat, nästa punkt", men det är jag och mina ord och de vill inte produceras för dessa ändamål endast, jag har varit duktig i tio livstider nu, jag vill flippa nu, jag kan det.

säga hejdå till alla de där kraven man gjorde sig, när man sa att "efter detta, bara efter detta, sen ska jag slappna av", nu är jag där, nu ska jag fan i mig slappna av, men vart tog det vägen, vart tog det vägen…

image88

Och jag känner nästan hur kilona glider ifrån mig, det blir så när man har den nervositeten i kroppen, som rullar runt och kväver och trissar upp, det blir svårt då, att äta och smälta.

Mamma och Hans kom, Sofia kom och Hanna och Olof, och Sandra kom, med pojkvän jag inte hann träffa, och Malin kom, med frågor och svar, och det var himla roligt att träffa dem igen.

Åskar kom, och Britt och Björn, så roligt! Det gick ovanligt snabbt den dagen, jag hann knappt med dem kändes det som men det var kul att de var där. Att de se dem sitta vid samma bord som mamma och Hans.
Tobias kom, men det var så underligt. Snabbt gick det och jag kände inte ens igen honom. Han satt någon annanstans i lokalen. Han hade färgat det korta håret mörkt och hans kropp var en annans att krama, var är min gamle Tobias? Jag känner inte igen honom.

Jag vet inte om det är till det sämre eller till det bättre. Det är nog inte upp till mig att avgöra…

Vissa poeter är ganska självupptagna. 

Jag behöver inte syfta på någon speciell.

Emil kom.
Det är så skönt att han såg ut som Loffe Karlsson.
Och Bob kom. Även Bob kan kallas ett koncept. Men jag gillar det konceptet. Mest av allt gillar jag att han låter som Martin. Och att han är lika avslappnad, lika… fin.

allmänt meddelande till er som brukar hänga här: bokrecensionen varannan vecka utgår för tillfället. känner inte att jag behöver ha det kravet på mig just nu.