Kärleksförklaring: Annika Norlin

 

Oj, jag är glad att jag inte sitter i juryn som ska dela ut DNs kulturpris i år.

Idag nominerades Knuausgård, läs min kärleksförklaring till honom här.

Tidigare i veckan nominerades skådespelerskan Ann Petrén, som jag inte haft stenhård koll på de senaste åren, men allt den kvinnan gjort som jag sett har varit utmärkt. En sann karaktärsskådis utan några divalater som märks i agerandet.

Nu är det hög tid att jag gör en liten kärleksförklaring till gårdagens nominerade: Annika Norlin.

 

Annika Norlin har förmedlat musik till oss både genom Hello Saferide och nu senast genom Säkert!. Har ni inte lyssnat på dem, gör det genast. Har ni lyssnat, gör det igen, för texternas skull. Hennes senaste skiva ”Facit” har betytt enormt mycket för mig det senaste året, en sån skiva man bara lyssnar på igen och igen, man tröttnar aldrig. För det är ilsket, naket, ärligt, nära, hatiskt, älskande och förlåtande. Det är klart att Östersundsdialekten gör sitt för att hjälpa till också. Och hur hon låter textraderna krampaktigt klättra över varandra i melodierna. Jag lyssnade på ”Facit” när jag blev kär, jag lyssnade mig igenom det jobbiga efter att det tagit slut och jag lyssnar fortfarande. Inget ska få betinga min älskade skiva.

 

”De har gift sig här ikväll / de har bytt ringar, slängt buketter / jag tror inte alls på nåt mer / för jag trodde en gång på det här”

 

”jag gömde mina drömmar precis där dina axlar blir till hals”

 

”dåliga bandet, jag tycker inte om er / men ni täcker över ljudet av sms som inte kommer / spela nåt som alla kan, jag kan berätta nåt som alla kan / är ni med mig syster bröder / dansa för att hjärtat blöder”

 

”och jag ska dansa fastän hjärtat blöder / ska dansa fastän hjärtat blöder / om ett år eller två kommer det här va över / om ett år eller två kommer det här va över / om ett år eller två kommer det här va över / om ett år eller två kommer det här va över / om ett år eller två kommer det här va över / om ett år eller två är det aldrig över”

 

Jag vet inte om låten ”Fredrik” har något med vår statsminister att göra, men jag brukar låtsas det.

”Kan jag få ett tal på torget / Kan vi bygga upp nåt nytt / jag vet inte vad det nya är men bättre än det här / Får man sluta vara hård / får man luta sig mot nån / kan du bygga en låg scen så man kan se folk i ögonen / Om det inte fanns himmel Fredrik / varför föddes man snäll / det här är mina armbågar Fredrik / jag ska vässa dem ikväll / Ge hit lite stigma / Visa mig en sekt / ge mig nånting att tro på när ljuset är släckt”

 

 

Och kanske det bästa, det som jag ser som en klockren hälsning till all vår osäkra trendkänsliga tönt-svenskhet:

”Man gör inte så i det här landet

Man börjar inte prata med fel person

Man tycker inte om det här bandet

Man börjar inte sjunga på rätt ton”

 

För att inte tala om låten ”Allt som var ditt” för några år sen, ”och tänk om du hade gått en annan väg eller inte vatt så korkad och gått ute själv / du kanske hade fel kjol eller kanske gick för sakta, det måste va ditt fel / det måste va ditt fel”

Låten om våldtäkt, där refrängen förkunnar vem som är offer och vem som är förövare: ”de jävlarna ska skju-u-u-u-u-u-u-utas”…

 

Tillhör du de som tyckte att Kents låtar gör lite ont? Testa då det här. Mer pricksäkert och brännande blir det inte.

Lite direktlänkar för bild och ljud:

 

Dansa fastän

 

Fredrik

 

Allt som är ditt

 

Köttet är svagt

foto: Jonas Ekströmmer, Scanpix.