Dagens hjälte: Christina Herrström!

Jaha, nähä, man ska inte ropa hej tydligen. Det här var inte förkylningen som ville ge med sig i första taget. Slut på nya idéer kör den trötta reruns från förra veckan, och igår blev jag däckad igen. Låg på soffan och läste och insåg plötsligt att jag nog måste gå till sängen. Väl i sängen insåg jag att det nog var feber eventuellt demoner som kommit och tagit kroppen i besittning. Läskigt värre! Jag som brukar tro att jag ska dö titt som tätt, vände och vred på mig och var nu helt övertygad. Samtidigt som jag var försökte lugna mig var det något klart hallucinerande i luften, och när jag vaknade var jag svettig och yr.

Sen vilade jag lite och blev lite piggare, så att även om sängen är det främsta tillhållet även idag, så orkar jag läsa. En positiv sak när man är lägenhetsbunden.

 

Idag läser jag ”Glappet” och inser att Christina Herrström är min uppväxts hjälte. Min mamma tjatar mycket om att man ska ha kvinnliga och manliga förebilder, och jag tror bestämt att Herrström är min kvinnliga. Vilka storverk den kvinnan har uträttat! Både böcker och filmmanus har hon bakom sig. ”Tusen gånger starkare” som gick som film för några år sen, ”Ebba & Didrik” som var så underbar med sin Ebba som framfusig, brutal och Didrik som den känslige romantikern.

I ”Glappet”, som jag alltså läser som bok för första gången nu, i vuxen ålder, träffar Ella och Josefin de äldre advokaterna Carl och Karl. Men den handlar också om maktspelet mellan tjejerna i klassen, där Herrström har modet att göra ner och förlöjliga de som sminkar sig mest och tillhör innegänget. Många av replikerna i boken är idealistiska mantran, och jag tänker att jag fått mycket från den med mig. Bland de dåliga sakerna återfinns situps-fixeringen. Bland de positiva: tron på att man inte måste följa normen. Att det är värt att kämpa för den man är och ifrågasätta kravet att ständigt anpassa sig. Även när det är svårt.

Jag hoppas att unga tjejer läser denna bok även idag. Inte bara för det idealistiska förstås, utan även för det utmärkta språket och den underhållande, medryckande, igenkännande handlingenm som ifrågasätter kriget kvinnan för mot sin kropp utan att för den skull förlöjliga.