Om skor, sparris & guld

 

Idag insåg jag att jag behöver ett par vårskor.

Jag köpte det. Också. Det var däremot omöjligt att motstå dessa prinsess-saker.

Min granne flirtar med mig. Idag fick jag ett knippe sparris, ”för jag köpte ändå två”.

Jag sa ”jag köpte två par skor, men du får inte det ena.”

Han skrattade och sa att jag är förtjusande. Men ”a little bit too young for me”.

Insåg en söt sak när jag provade skor. Det där tänket från skolgången, ni vet när man hade tävling till bussen varje eftermiddag, det sitter fortfarande kvar nånstans. När det blir för svårt med snörning finns det fortfarande en röst i mitt huvud som protesterar; meh hallå! Långsamma skor! Innan jag inser att det inte är någon tävling längre.

Mina vårskor är silvriga och det kändes lite förutsägbart, men helt okej.

Har nu även provat Magnum Gold, där man stoltserar med ett utropstecken och ett frågetecken på omslaget. Denna dödssynd till trots; glassen ÄR faktiskt guldig! Inte nån favoritsmak, men jag måste säga att jag är djupt imponerad. När jag hade ätit nästan hela började jag fundera över om det innebar att det är något farligt ämne i den.

Sofia frågade om man blir guldig om tungan. Det blir man dessvärre inte.

 

Förresten är det som jag tidigare befarat: de har slutat med silikoninläggen till skor som bestod av små runda pluttar att placera ut var man vill. Nu är det bara tåinlägg, hälinlägg eller helinlägg som gäller. Dumt beslut, tyckte jag. Särskilt med tanke på hållbarheten, som var mycket bättre med de små. Nu blir skorna automatiskt en halv storlek för små med inlägget. Inte så bra. Här är var jag pratar om för er som känner er blanka.