Olika saker i världen

Jag borde lägga upp en av de bilder jag såg igår kväll, från massaker i Libyen, där folket mejas ner för att allt de vill är att få sin egen frihet. Jag borde skriva mer om det, om hur Carl Bildt är en jävla träskalle som inte förtjänar att ha det jobb han har, när han inte ens kan fördöma attackerna utan istället pratar om stabilitet. Jag borde skriva om hur unga så kallade journalister skriver i Aftonbladet om att det är trist att tjejer idag klär sig som män, och tycker att alla borde klä sig som de gör i tv-serien ”Mad Men”, och sätter likhetstecken mellan feminin och feminism utan att blinka. Det finns så mycket idioti i den här världen som verkligen förtjänar spaltmeter.

 

Men ikväll är jag lite tisdagsberusad. Jag klädde upp mig för att gå till Tempo och hänga med Fritjof, dricka lite vin och avhandla det sexuella/romantiska läget, hur har vi det egentligen med flirtandet, vad är de senaste iakttagelserna på singelfronten. Och så vidare, och så vidare. Nu kom jag hem och tyckte det var länge sen jag posade. Och så förevigade jag lite. Kofta i Chanelstil, rosa tyllkjol, farfarströja med Fej.Clothes-linnet med Åskars transformers på, svarta strumpbyxor och ylleknästrumporna med tofsar. Och så lite glitter-eyeliner, för att jag jämt tror att jag är fjorton när jag skriver på fjortisromanen.

 

Jag vill inte förringa att det sker folkmord i stora delar av världen just nu. Tvärtom vill jag uppmana er alla att hellre ta del av det, än av den nya säsongen av ”Big Brother”, en tv-serie som är en av de starkaste anledningarna för mig att inte skaffa tv (jag blir beroende). Jag vill också upplysa om att det på måndag är 25 år sen Olof Palme blev mördad, mordet som fortfarande varken är löst eller har blivit en ny svensk kriminalarfilm, och Leif GW Persson sitter med trött röst och pratar om det i tv. Jag tror också att det var en komplott, noga planlagt och aldrig menat att det skulle lösas över huvud taget. Men vi lär aldrig få veta.

 

Just nu funderar jag på att se om ”Lasermannen”, tv-serien som gjordes med David Dencik i huvudrollen. Det är åtminstone en story med även en rafflande upplösning. Kanske var det det som Olof Palme-mordet föll på, när det kom till just en filmatisering?

 

 

 

Lät jag som en typisk trög Blondinbella nu?
I så fall ber jag så hemskt mycket om ursäkt.