Lilla sommarintervjun: Vidar Berg

foto: privat.

 

Vidar Berg, född 1982, har tävlat i poetry slam väldigt, väldigt länge. Tidigare för Umeå, där han kommer att vara med och arrangera SM 2014. Senaste åren har han tävlat för Gotland, där han är bosatt tillsammans med fru och barn. Vidar utbildar sig till lärare. Har studerat religionsvetenskap. Gör fristående poesiföreställningar, som t.ex ”One man slam” – enmansslam med multipla personligheter och Poesibingo. Håller workshops och kurser och har även arrangerat levande rollspel.

 

Jag känner Vidar genom poetry slam. Jag skulle vilja påstå att han är en person man otvunget gillar med en gång, om man inte råkar ha problem med män som färgar håret rosa och går omkring barfota i t.ex lila haremsbyxor. Och varför skulle man ha det?

 

 

1. Hur är läget?

 

Sådär, jag har precis ökat min dos av antidepressiva utan att rådfråga läkaren så nu är jag lugn men också rätt trött.

 

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

 

 

Ja, jag har andra problem med värmen. Mitt huvud slutar  fungera, jag blir matt och trött, mår illa, blir irriterad och så vidare när temperaturen närmar sig 25 grader. Så, ja det är svårt att skriva men inte för att jag är badsugen.

 

3. Hur ser din arbetsprocess ut?

 

 

Oftast börjar det med en bild eller en situation, någonting litet som jag beskriver i ord. Sedan växer det, jag får ett sammanhang; en berättelse eller en andemening som bygger ihop dikten eller boken. Jag skriver ofta många små delar för sig och plockar om ordningen, skriver ihop, skriver om och känner mig för. Det är som att putsa fram ett dinosurieskelett, jag vet att det finns någonting men inte exakt vad som är fossil och vad som bara är stenar.

 

Sedan, när det börjar ta form så skriver jag om en massa, putsar och ändrar.

 

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

 

På sista tiden har det varit mycket facklitteratur. Skönlitterärt är det ”Fallvatten” av Mikael Niemi. Mycket bra, rolig läsning som växlar mellan olika perspektiv.

 

 

5. Var befinner du dig helst när du skriver?

 

 

Hemma, i lugn och ro med datorn i knäet och kaffe till hands. Ibland behöver jag ett bakgrundsbrus, då kan ett café fungera bra, eller amerikanska slampoeter på youtube i bakgrunden.

 

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

 

 

Det får bli en favoritpoet. Kristina Lugn. Hon lyckas alltid bygga upp en stämning som känns i hela rummet när jag läser hennes dikter och pjäser. Dessutom med ganska små medel, korta, beskrivande stycken.

 

7. Du tävlar även i poetry slam, och har gjort så länge jag kan minnas. Vad är det som är så kul, varför tröttnar du aldrig?

 

 

Det roligaste med slam är mötet med publiken, en publik som helhjärtat ser dig på scenen men som inte kom för att se just dig utan för att se alla poeterna tillsammans. De andra poeterna är det näst bästa, om man bara lyckas slappna av och inte fastna i tävlingen är det väldigt inspirerande att vara med i slam och höra de andras texter. Sedan är tävlingen också rolig, det kanske är nummer tre.

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

 

Ha, ha. Jag har alltid mängder av projekt. Jag håller på att skriva tre böcker, en katastrofroman, en postapokalyptisk äventyrsbok och en realistisk nutidsskildring om en kvinna som bearbetar sin barndom. Så försöker jag skriva en del dikter också, just nu är jag väldigt inne på att skriva om trans och könsöverskridande.

 

9. Vad tyckte du om Knausgårds ”Min kamp”-serie?

 

 

Jag har faktiskt inte läst den men det är ett intressant upplägg.

 

10. Du har små barn hemma. Är det svårt att få tid att skriva när man är pappa?

 

 

Ja, det är det. Inte minst för att man blir trött av att ta hand om barn konstant. Jag skriver bäst på eftermiddag och kväll men innan barnen somnat är det omöjligt och efter innebär ett skrivpass att jag själv får för lite sömn. Några dagar har det blivit i sommar och när dagis börjar i höst blir det lite lättare.