Lilla sommarintervjun: Louise Halvardsson

foto: privat
 
Louise Halvardsson, född 1982 i Nässjö, debuterade med den prisbelönta ungdomsboken “Punkindustriell hårdrockare med attityd” 2007, även utgiven i Danmark. Hon är författare och estradpoet, gör besök på skolor och får eleverna att skriva. Har även bott i England i flera år, på engelska finns ungdomsboken “Replacing angel”, som hon just nu håller på att översätta till svenska. Hennes senaste bokprojekt “Svenglish” handlar om 30-årskrisen “då jag försökte komma underfund med om jag ville bo i Sverige eller England” (citat taget från Louises hemsida). Idag bor hon i Göteborg.
 
Louise tävlade i år för Växjö i SM i poetry slam, och då pratades vi vid lite grann och bytte böcker. Jag läste nyligen hennes debutbok på vägen till och från Stockholm, och blev hemskt berörd av gymnasieungdomen Amandas dramatiska liv och leverne, som innehåller mycket sprit och låg självkänsla. Boken rekommenderas för er som gillade min bok.
 
 
 

1. Hur är läget?

 

Bra. Svarar jag reflexmässigt. Men just idag skulle jag vilja säga bra+. Har bland annat jobbat med en nygammal dikt, suttit på café och bekantat mig med mitt kvarter eftersom jag är nyinflyttad till Göteborg.

 

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

 

Jo, det är jättejobbigt! Jag försöker att sitta på min uteplats och skriva för hand. Dator i solen funkar inte tyvärr. Ibland skolkar jag totalt. Tänker att det snart kommer en regnig dag. Om jag har mycket att göra brukar jag i hemlighet hoppas på dåligt väder.

 

 

3. Hur ser din arbetsprocess ut?

 

I perioder är jag väldigt disciplinerad, går upp på morgonen och skriver i minst tre timmar. Om jag jobbar med något nytt klarar jag sällan mer än tre timmar, det tar så mycket energi. Om jag redigerar kan jag jobba längre och vilka tider som helst, men nytt material funkar bäst på förmiddagen. (Jag brukar skriva ett råmanus som är superkladdigt, en enda stor spya, som tar minst fem omskrivningar att torka upp.) Dikter däremot skriver jag gärna på kvällskvisten i sällskap med en kopp te eller något starkare. Eller så går jag till ett café eller en pub för att få miljöombyte och ny inspiration. Jag skriver mycket dagbok, antecknar och filosoferar på kvällarna. Då kommer ofta nya idéer, men att verkligen JOBBA med ett nytt projekt gör jag som sagt helst på morgonen.

 

Just nu har jag ingen speciell rutin eftersom jag är nyinflyttad både till Göteborg och Sverige efter en herrans massa år i England. Där jobbade jag deltid på bibliotek om eftermiddagarna och skrev på förmiddagarna. Nu jagar jag extrajobb och förbereder mig inför hösten då jag ska börja plugga vilket redan distraherar mig.

 

           

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

 

Karolina Ramqvists Alltings början. Den var beroendeframkallande. En slags dokumentär över 90-talets Stockholm med en gymnasietjej i huvudrollen som lyckas ta sig in på alla innekrogar och hamnar i säng med diverse kändisar. Jag kände igen mig en del i huvudpersonens vilsenhet, men samtidigt störde det mig att hon var så passiv på något vis. Väckte många tankar kring feminism vilket var bra.

 

 

5. Var befinner du dig helst när du skriver?

 

Allra helst på en balkong med havsutsikt. Vilket inte händer särskilt ofta. Annars är skrivbordet bästa platsen Men jag MÅSTE ha ett fönster. Kan absolut inte stirra in i någon vägg.

 

 

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

 

Jag brukar alltid svara Unni Drougge och Linda Skugge för att de betydde så otroligt mycket för mig när jag växte upp i slutet av 90-talet. Unni lärde mig allt om sex och Linda fick mig att känna mig mindre ensam. Båda två inspirerade mig att skriva och att våga uttrycka mig.

 

 

7. Din debutbok heter “Punkindustriell hårdrockare med attityd”. Är musik viktigt för dig när du skriver? Lyssnar på du på musik under tiden, inspireras du av musik?

 

Ja, jag vill alltid ha bakgrundsmusik för att komma in i en stämning. Kan inte lyssna på nytt eller svenska texter då blir jag distraherad. Helst ska det vara något jag kan utantill. När jag skrev PIHMA lyssnade jag otroligt mycket på Guns N’ Roses och när jag skrev min engelska roman Replacing Angel lyssnade jag nästan enbart på Nick Cave och Nico.

 

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

Väntar. Mitt senaste bokmanus, ”Svenglish” – en personlig resa genom engelska och svenska hushåll, en slags memoar, är färdigskrivet och jag har kontakt med ett förlag som ska ge besked så fort som möjligt. Men istället för att bita på naglarna och rulla tummarna jobbar jag med översättningen av min engelska roman (som ännu inte är utgiven) och har ett något ambitiöst projekt att skriva en färdig dikt i veckan. Eller åtminstone göra något av alla halvfärdiga dikter och fragment som ligger och skräpar.

 

 

9. Du tävlar även i poetry slam. Vad är det som lockar med den uttrycksformen?

 

Det är nog kontrasten jämfört med romanskrivandet som är så segt. På ett poetry slam händer allt nu och det händer snabbt; jag känner mig väldigt närvarande och levande. Och jag älskar att man kan skriva en dikt och framföra den samma kväll. (Även om jag brukar förbereda mig en vecka innan ett gig.) Fast jag började med scenpoesi mest för att träffa andra som skrev och jag försöker komma ihåg att ha roligt och inte ta det på blodigt allvar.

 

 

10. Att färdigställa en roman kräver disciplin och hårt arbete. Vad är ditt bästa tips för att lyckas?

 

Först och främst måste man brinna för det man skriver om, både karaktärerna och deras berättelse. Att hela tiden påminna sig själv om vad det är man känner och tänker och vad man vill säga, utan att för den skull tappa flödet. Sen gäller det bara att köra och köra och köra och aldrig ge upp.