- Hur är läget?
Bra! Jag har äntligen kommit i ordning efter flytt, haft en riktigt juste vår med mycket slammande och kan nu fokusera mer på långsiktiga skrivprojekt. Dessutom tränar jag inför halvmaraton som går av stapeln i slutet av sommaren. Skitkul! Igår sprang jag 1,3 mil. Idag inväntar jag träningsvärken.
- Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?
Nej, det vill man inte ;-) Jag hinner med att bada mellan varven också! För mig är skrivarbetet väldigt flexibelt. Ibland lossnar tankeverksamheten exempelvis under en långpromenad längs havet. Sen är det inte fel att sitta på en uteservering och skriva heller. Jag kanske har lite större behov av att komma ut ur lägenheten när det är sommar, men då flyttar jag bara kontoret någon annanstans. Nu sitter jag ofta på Kao’s och äter jordgubbsbakelser.
- Hur ser din arbetsprocess ut?
Lite olika. Ibland skriver jag en intrigskiss, som jag sedan gör alltmer detaljerad. Andra gånger skriver jag bara på. Det sistnämnda är svårt i längre projekt, eftersom jag lätt tröttnar och får nya idéer följande dag, vilket i och för sig stämmer in även på det förstnämnda sättet att arbeta på… Jag är helt enkelt inte särskilt rutinerad, men har nuförtiden mer tid och energi åt att komma vidare med mitt skrivande. Intrigskisser är svåra, eftersom jag kan känna mig lite låst och att berättelsen blir stel. Kanske handlar det om någon form av tillfällig prestationsångest. Ingenting är liksom tillräckligt bra och jag slänger undan utkast och skriver nya, som jag sedan också slänger undan. Men min erfarenhet säger mig att jag kan arbeta bort den och att ju mer jag skriver, desto mindre bryr jag mig.
- Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?
”En man som heter Ove” av Fredrik Backman. Mysig och varm feelgoodroman. Mycket ”som om …” vilket blir repetitivt, men i gengäld var liknelserna som följde både kreativa och roliga. Jag gillade att Backman höll sig stenhårt till Ove som karaktär. Annars tycker jag mig ofta hitta strimmor i böcker som särskiljer sig från resten och inte riktigt överensstämmer med hur karaktärerna målats upp. Ove är Ove boken igenom, även om det finns en dynamik i hans kontrasterande egenskaper.
- Var befinner du dig helst när du skriver?
Jag föredrar generellt att sitta i lägenheten eller på fik, men det är viktigt att jag kan gå in i mig själv och arbeta. Möjligheten till ett slags anonym frizon är ett nödvändigt krav.
- Har du någon favoritförfattare och varför just den?
Jag har nog inte riktigt det… Wislawa Szymborska tycker jag mycket om. I början förstod jag inte riktigt grejen med henne, men när jag några år senare gjorde en omläsning av ”Dikter 1945-2002” och analyserade ett par av hennes texter, upplevde jag dem som både vackra, insiktsfulla och intressanta.
Doris Lessings ”Ljuvaste dröm” är jag väldigt förtjust i. Jag gillar hur hon i boken arbetar med drömmen som tema och undersöker dess många aspekter. Olika karaktärer står för olika aspekter. En man är exempelvis helt blind och döv inför sin omvärld. Han glömmer människorna, för de vackra idealen och är en av kommunismens förgrundsgestalter under Sovjettiden. Lessing varvar psykologi med samhällsgranskning och gör det med ett språk som tilltalar mig.
Gao Xingjian har påverkat mig mycket. Jag kommer ihåg att mina dagboksanteckningar skrevs i sammanhängande flöden, du-tilltal och med få punkter, när jag läste hans böcker. I hans text kunde jag inte riktigt särskilja jagets tankar och imaginära upplevelser, från den faktiska verkligheten.
Och ”Kronoper och famer” av Julio Cortázar! Jag gillade den lekfulla surrealism som genomsyrade boken, de återkommande inslagen av absurd humor och ett kullkastande av alla eventuella föreställningar kring hur en bok ska vara uppbyggd.
7. Vad handlar det du skriver om, var hämtar du din inspiration?
Det handlar om sådant jag funderar kring och då brukar det bli ett hopkok av psykologi, filosofi, politik och sociologi. Jag tror inte jag någonsin kommer upphöra att intressera mig för relationer mellan människor och vad som händer i människor vid möten.
Jag försöker få inspiration från flera håll; böcker (fack- och skönlitteratur), tidningar, dokumentärer, tjuvlyssnade samtal, minnen, livet i allmänhet, människor jag möter, utställningar, resor… Inspiration hämtas i princip överallt och jag arbetar aktivt med att kontinuerligt utöka inspiration till framtida skrivande. Detta gör jag genom att fundera igenom vad som inspirerar mig, vilket ofta går hand i hand med sådant jag tycker är spännande och roligt. Det inspirerar mig också mycket att ställa grundfrågan: ”Hur vill jag rädda världen?” och sen försöka komma på hur jag kan göra världen lite bättre på mitt sätt. Sen kan jag bara hoppas att jag inte gör det genom att uppfinna vapen, i syfte att skapa fred…
- Vad håller du på med för projekt just nu?
Jag skriver om frihet. Det är något jag funderar mycket kring och tycker själv det är svårt att hitta rätt mellan närhet och distans, självständighet, frihet och meningsskapande i tillvaron. En balansgång mellan mainstreamnormer och normer inom antinormer; exempelvis det öppna förhållandet, vänskaper och ärlighet utan gränser, samt ett gemensamt hushåll som rymmer behovet av mat i skafferiet och inte alltför många dammråttor som husdjur – kontra viljan att inte bli styrd av någon annan. Det är vackert och eftersträvansvärt med frihet, men ibland är det inte vad vi säger att det är. Teori kontra realitet. Så ska jag bara lyckas konkretisera skiten också!
9. Du är ganska ny inom poetry slam. Vad var det som lockade med den uttrycksformen?
Jag har länge letat efter just den typen av uttryck, men har alltid lyckats hitta slam på internet precis efter att de ägt rum…
Jag älskar det. Det är teater och ett än tydligare sätt att framhäva nyanser i de egna texterna, genom kroppsspråk, minspel och röstlägen. Poesi är inte bara introvert – det är utåtriktat också. Ibland har jag känt att så länge en kan spela gitarr får en vara hur utåtagerande som helst, medan skrivande hör hemma i garderobens mest dunkla, undangömda och dammiga vrår.
Kanske är det så att texter, förutom att uttrycka något, också är ett sätt att närma sig andra på ett djupare plan, genom att förmedla någonting i sig själv, även om det kan handla om påhittade berättelser och karaktärer. Det blir ganska andefattigt att närma sig andra från garderoben. Slam lockar ut poeterna därifrån och manar fram något ur människor som inte äger en gitarr, men ändå har saker att säga.
10. Hur botar du skrivkramp?
Om det inte är väldigt tydligt att det är vila jag är i behov av, fortsätter jag och försöker komma på vad som kan hjälpa i den specifika situation jag befinner mig i. Ibland sätter jag på hög musik och klistrar upp post-it-lappar på väggen, för att få en överblick av karaktärer och intriglinje. Andra gånger går jag någon annanstans och sätter mig kanske på ett kafé och skriver. Ibland hjälper det att prata med någon om det jag skriver. En långpromenad kan få igång idéerna, helst efter att jag försökt skriva en stund och därmed påbörjat tankearbetet kring berättelsen. Ibland kan skrivkrampen också handla om att jag exempelvis behöver justera dygnsrytmen, träna regelbundet, äta ordentligt och träffa människor då och då. Att ta hand om sig, tror jag är ett effektivt sätt att möjliggöra ett mer långsiktigt skrivande.
Karin har en blogg, här.
Facebook-sida