Lilla sommarintervjun: Jenny Jägerfeld

Jenny Jägerfeld, född 1974, är författare och psykolog. Hon debuterade 2006 med ungdomsboken ”Hål i huvudet”. 2010 kom ”Här ligger jag och blöder” som belönades med augustpriset. Jenny har arbetat med skrivarkurser och även gjort en del lektörsarbete, både på skönlitterära verk och facklitteratur. Tillsammans med Jonas Mosskin driver hon samtalsserien ”Psykologer läser böcker”, som även fått förgreningar i ”Psykologer ser på teater” och ”Psykologer ser på film”, där de analyserar verket ur ett psykologiskt perspektiv. Bor i Stockholm.
Avståndet Stockholm – Malmö är perfekt till att läsa böcker. En gång läste jag ”Här ligger jag och blöder” där, och vi blev lite försenade och jag blev överlycklig. Det var 2010 och jag höll på med en roman som hade en liknande sarkastisk ton i sig, och tänkte ”nämen det här förlaget skulle jag ju kunna skicka till”! Och så gjorde jag det. Och gissa vem som (bland flera) blev utvald att läsa min bok och skriva den där blurben på baksidan, där det står hur bra hon tycker den är?
Då sträckte jag på mig.

1. Hur är läget?

Läget är fint! Men det har varit ganska stressigt! Min senaste bok som kommer i början av oktober (men smygsläpps på bokmässan) skulle ha gått till tryck för ett par dagar sedan, men det är fortfarande småpill kvar… Och jag har varit på jobb i Malmö och jobbat med tusen andra saker så. Men jag börjar se ljuset i tunneln!

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

Jag tycker man hinner bada ändå. Jag har mina barn halva tiden och då badar jag hur mycket som helst, sen när jag är själv då jobbar jag på dagarna men hinner ändå med ett kvälls- eller lunchdopp. Man orkar ju inte bada åtta timmar i sträck ändå. Jag har dessutom en ganska starkt piska- och -belöningssystem. Först jobba, sedan belöning i form av bad, vin, träffa vänner, gå ut och dansa eller vad det kan vara!

3. Hur ser din arbetsprocess ut?

Oh my god, vilken svår fråga. Jag är både extremt strukturerad och väldigt ostrukturerad. Jag skriver hela tiden det jag känner mest för att skriva, vilket betyder att jag hoppar mellan scenerna. Jag skriver aldrig kronologiskt, kan inte tänka mig något tråkigare. Problemet med det är att man måste jobba ganska hårt sedan när boken är på väg att bli klar för att en massa saker är lite ologiska eller inte kommer i rätt ordning eller för att det inte är begripligt hur karaktären hamnade där. Jag ställer liksom till det för mig, men jag gillar det, det blir kreativt och kaotiskt. Jag har skrivit synopsis till två av mina böcker, som jag i och för sig aldrig följt men ändå. Det kan kännas lite duktigt att ha ett.

Problemet är att jag har skrivit fem böcker, men bara gett ut tre (ja snart då). En bok blev refuserad och en valde jag själv att inte ge ut fastän den var typ helt klar. Jag ville liksom inte prata om det temat, det var något jag var tvungen att gå igenom och skriva, men som inte var till för andra att läsa. Jag skulle tycka att det var skönt om jag nu kunde ge ut alla böcker jag skrev och inte varannan… lite mer ekonomiskt om man säger så.

Det strukturerade består väl i att jag har ganska bra koll på vad jag håller på med. Jag skriver scenerna så klart det går nästan på en gång. Jag kan inte slarva med språket ens inledningsvis utan sitter och funderar och vässar och vässar så att det ska bli så bra det går.

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

Jag läste om ”Med uppenbar känsla för stil” av Stefan Mendel-Enk som handlar om bl a synen på manlighet kopplat till våld. Jag och min kollega Jonas Mosskin har ett koncept som heter ”Psykologer går på teater” och vi skulle se en pjäs som heter ”Största av dom största” som handlade just om manlighet. Jag tyckte absolut att boken höll fortfarande, även om jag (förstås) inte fick samma aha-upplevelser som första gången.

5. Du vann augustpriset för din förra bok. Hur kändes det? Har det påverkat ditt fortsatta skrivande med all uppmärksamhet?

Det kändes helt sjukt härligt! Särskilt som den boken ju blev refuserad inledningsvis. Lite revansch och ett bevis för att min magkänsla var rätt, d v s att boken höll. Det påverkade väl på så vis att det blev lättare för mig att fortsätta jobba med skrivandet. Att det blev lite lättare att tjäna pengar på det. Både i form av prispengar, ökad försäljning och att fler visste vem jag var så att jag blev bokad på föreläsningar och sånt. Så det har betytt jättemycket för mig. Men jag har inte fått någon skrivkramp. Jag skulle aldrig ha råd med det, ha ha, med två barn att försörja!

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

Ja, jag gillar Curtis Sittenfeld, Gun-Britt Sundström, Sanne Näsling, John Green, Stephen Chbosky, Birgitta Stenberg, Malcolm Gladwell (facklitteratur). Jag har så många! Men det skiftar ganska mycket i vad jag läser. Nu läser jag Kerstin Ekman som jag faktiskt aldrig har läst tidigare (har dock försökt).

7. Till ”Het” skrev du en erotisk novell. Hur kändes det?

Det var jättehärligt men supersvårt! Jag var så kaxig innan och tänkte, jag är inte pryd och jag har inte haft svårt att skriva sexscener i mina böcker, jag tycker att det är viktigt att våga prata om som psykolog och vara öppen för det i samtalet med klienter. Jag tycker inte att det är ett problem. Men det var betydligt svårare än jag hade tänkt mig. Dels för att man måste komma till sexet ganska fort och då måste man ändå ha hunnit etablera karaktärerna och det måste finns något slags handling. Det skulle ju liksom inte bara vara porr heller, brevbäraren ringer på dörren och så knullar dom liksom, utan det skulle ju handla om något. Dessutom ville jag skildra positiv sexualitet, att det skulle vara härligt och lustbetonat och då blev det svårt med själva konflikten i berättelsen (alla berättelser måste ju i regel ha ngn typ av konflikt, inre el yttre). Nä, det var skitsvårt, men jättehärligt! Roligt att göra research ;)

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

Min nästa bok ”Jag är ju så jävla easy going” som kommer den 7 oktober! Sen håller jag på med tusen andra projekt. Krönikor, artiklar, jag ska läsa in boken som ljudbok, jag föreläser, jobbar med SVT:s ungdomsprogram 15 och jag jobbar ju även som psykolog etc etc.

9. Du har även ett projekt som heter ”Psykologer läser böcker”. Berätta mer om det!

Jag och Jonas Mosskin som också är psykolog driver det ihop. Det går ut på att vi läser böcker ur ett psykologiskt perspektiv. Det är ett slags bokklubb, eller samtalsserie, beroende på hur man ser det. Vi kör på Kulturhuset i Sthlm och det är gratis. Vi försöker liksom förstå varför karaktärerna gör som de gör, känner som de känner, tänker som de tänker, givet sin historia, tolka berättelsen från olika perspektiv. Vi tolkar boken psykologiskt. Ett annat koncept som vi har är Psykologer går på teater som jag nämnde förut. Jonas har också Psykologer tittar på film och Psykologer tittar på konst, men där är jag inte med annat än som gäst någon gång.

10. Hur har sommaren varit?

Våren var rent ut sagt för jävlig. Sämsta våren i mitt liv och nu har jag ändå levt ett tag. Men sommaren blev så fin! Jag trodde inte det, men det blev den, fastän jag var tvungen att jobba en del.

Jennys hemsida hittar du här.