Lilla sommarintervjun: Ester Roxberg

foto: privat
 
 
Ester Roxberg, född 1987 i Zimbabwe, är uppvuxen i Småland och bor idag i Stockholm. Hon jobbar som författare och skribent. Debuterade 2011 med hyllade ungdomsboken ”Antiloper”, efter att ha fått Lilla Augustpriset 2004. I år kom ”Fågelhuset”. 
 
Jag skulle ha träffat Ester i Lund, på Litteraturfestivalen, men hon hoppade av eftersom hon var alldeles för gravid. Men jag träffade henne faktiskt istället i Stockholm, när det var releasefest för just ”Fågelhuset”. Då pratade vi lite grann.
 
 
 
 

1. Hur är läget?

 

Det är bra, för det är söndag. Jag gillar söndagar. Kanske är det för att jag gillar projekt. Som att rensa förråd och sådant där. Och det får man göra på söndagar. Inte på lördagar, för då ska man bara ha så trevligt hela tiden. Ibland är det tråkigt att ha trevligt. Jag är rastlös. 

 

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

 

Nej, jag är en badkruka. Och eftersom jag alltid skriver ganska deppiga saker, så är det bra om solen lyser utanför fönstret samtidigt.

 

3. Hur ser din arbetsprocess ut?

 

Jag skriver på heltid. Därför går jag upp och äter frukost med min familj. Sedan arbetar jag 8 timmar om dagen som alla andra. Skrivarinspiration går jag aldrig och väntar på. Jag skriver oavsett vilket humör jag är på. Det är hårt arbete, men väldigt kul. Fast just nu är jag föräldraledig, och nu är skrivandet som semester för mig när jag väl får tid.

 

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

 

”Om man håller sig i solen” av Johanna Ekström. Finstämd, elegant och intressant.

 

5. Var befinner du dig helst när du skriver?

 

I mitt arbetsrum hemma i vår lägenhet. Med hörlurar på mig och en kaffekopp + en påse lakrits bredvid. 

 

6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?

 

Nej, ingen särskild favorit egentligen. Men Richard Yates är min idol, önskar jag hade skrivit hans böcker. 

 

7. Din förra bok ”Fågelhuset” handlar om villkoren när man jobbar inom kulturbranschen, som kanske inte alltid är så schyssta. Hur fick du idén till att skriva den?

 

Idén kom från egna erfarenheter, och vänners upplevelser. Jag samlade mina egna intryck och historier jag hört. Jag tyckte att den berättelsen behövdes, eftersom kulturvärlden anses så fin och sällan kritiseras.

 

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

 

Jag har senaste året skrivit en bok om min pappa som jag just nu håller på att redigera. Den heter ”Min pappa Ann-Christine” och kommer ut våren 2014 på Wahlström & Widstrand. För tre år sedan kom pappa ut som transvestit, och idag lever han som kvinna. Boken är min egen berättelse om hans liv, och hur det är som dotter att ha en pappa som heter Ann-Christine.

 

9. Du har precis fått barn. Hur går det att kombinera skrivandet med att ta hand om en bebis?

 

Man har verkligen inte mycket tid över till skrivandet. Men ibland så får man någon timme, och då skriver man så det sprakar om det. Man blir mer effektiv helt enkelt. Mitt facebooksurfande har sjunkit drastiskt. 

 

10. Hur har sommaren varit?

 

Hmm. Jag har i ärlighetens namn inte sett av den särskilt mycket, trots det fina vädret. Jag är fortfarande blek som en alvedon eftersom jag aldrig hunnit sola en enda minut. Den 29 april fick vi en liten bebis och bebisar tål inte sol. Därför har vi varit ganska mycket inomhus i sommar, och dagarna har bara flugit iväg bland alla blöjbyten och matningar. Men oj, det har verkligen varit den bästa sommaren i mitt liv. Föräldraskap har mycket gemensamt med skrivandet egentligen … både extremtufft och fantastiskt på samma gång. Och det går verkligen inte att leva utan, när man väl har det i sitt liv. 

 
 
 Läs mer om Ester här.