Lilla sommarintervjun: Amanda Hellberg

Jag kör på lite nu, en per dag veckan ut, eftersom jag vet att när semestern kommer blir det lätt andra bullar… Nästa ut: Amanda Hellberg!

Amanda Hellberg, född 1973, är författare, ofta refererad till som skräckdrottning. Hon debuterade 2008 med romanen ”Styggelsen” som nominerades till Borås tidnings debutantpris. 2010 kom ”Döden på en blek häst” och 2012 ”Tistelblomma”. Hennes roman ”Jag väntar under mossan” var den första för unga läsare, och nu har även en bilderbok för barn släppts, på engelska, med titeln ”Snoring beauty”. Amanda bor med sin familj i Oxford, England, och hon jobbar även som illustratör.
Jag känner inte Amanda, men vi pratades vid på Litteralund, och jag blev genast förtjust i hennes energi och inspirerades att ta tjänstledigt i höst för att satsa mer på skrivandet.

1. Hur är läget?

Helt OK tack! Efter ett galet år med bokskrivande på flera projekt, illustrerande och flytt till lite större hus, samt pågående tvåbarnschock, tänkte jag inte göra många knop i sommar.

2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?

Jo, men jag skriver inte så mycket nu i sommar. Bad kan kvitta men jag sitter gärna i skuggan med en kopp kaffe och en bra bok.

3. Hur botar du skrivkramp?

Läser ut hela internet, äter min egen vikt i snacks och ost, får majestätisk ångest, tar ett glas vin och en promenad, och skriver till slut ändå. Hade jag inte haft deadlines hade det aldrig blivit något. Det är farligt att sitta och vänta på inspiration egentligen, den kommer som regel först efter att man satt igång.

4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?

’De skandalösa’ av Simona Ahrnstedt, och ’Det borde finnas regler’ av dig. Jag älskade båda, har liksom baksmälla nu och fattar inte hur jag någonsin ska kunna börja på andra böcker och engagera mig lika mycket i de världarna.

5. Var befinner du dig helst när du skriver?

Vid köksbordet, fast jag har ett fint hemmakontor i en vindskupa. Men där uppe känner jag mig lite för bortkopplad ibland, det är bättre att illustrera där, långt borta från kladdiga barnfingrar.

6. Vad är det bästa med att skriva?

När det börjar leva i manuset, då blir jag så himla lycklig. Att jag är min egen, men ändå har ett samarbete med förlaget – att göra en text redo för publicering är ett grupparbete. Mixen av introverta, härligt tysta skrivmånader, och sedan den extroverta tiden när man är ute och möter sköna läsare, kollegor och press, och tankar intryck och samvaro.

7. Vad är det sämsta med att skriva?

Ovissheten i väntan på feedback, ingen regelbunden inkomst.

8. Vad håller du på med för projekt just nu?

Lägger sista handen vid min nya spänningsroman ”Snögloben” (Forum) som kommer ut i augusti.

9. Det krävs mycket disciplin för att orka fullborda en hel roman. Vad är ditt bästa knep för att lyckas?

Jag bryter gärna ner det i mindre delmål och tänker på varje kapitel som en novell, med början, mitt och slut. Att tänka i scener, och att ha en plan för hur det ska sluta hjälper mig också.

10. Du har skrivit både för vuxna och för unga. Hur skiljer det sig åt hantverksmässigt (om det skiljer sig åt)?

Någon har sagt att den enda skillnaden när man skriver för unga är att man måste skriva lite bättre. Det håller jag med om. Min ungdomsförläggare för Jag väntar under mossan gav mig också tipset att visualisera en verklig, 12-13-årig läsare när jag var osäker på vad som verkligen var OK att skriva för unga eller inte. Bra tips.

Amanda Hellberg har också en blogg, hitta till den här.