Åke Högman, född 1957, är skribent, journalist, kommunikatör. I vår debuterade han med deckaren ”Mord i Mölle”. Han har skrivit för tidningar som Femina, Magasinet Skåne, Café, Elle och Vagabond. För Sydsvenskan har han arbetat som matrecensent under signaturen Bong och också tjänstgjort som talskrivare åt den nuvarande landshövdingen Margareta Pålsson. Har även gett ut skivor med Åke Octan som producerats av Kal P Dal, och nyligen påbörjat inspelningen av ett album under eget namn, för release hösten 2013: ”Stad och land och jorden där emellan”.
Åke brukar handla på det Ica jag jobbar på, så det är faktiskt så jag har lärt känna honom. Det är alltid kul att prata skrivande med folk som är intresserade ur mer aspekter än ”du är liksom kändis”…
1. Hur är läget?
Läget är bra, det är sommar och semestern är på gång, det innebär högst troligt lite för mycket vin, lite för mycket grillat och i bästa fall en trave böcker i skuggan under ett träd.
2. Är det inte jobbigt att skriva när det är så varmt ute, vill man inte hellre bada?
Jag skriver, liksom Hemingway, tidigt på morgonen, sedan slutar den jämförelsen.
3. Hur ser din arbetsprocess ut?
När jag skrev ”Mord i Mölle” gav jag mig själv en kvart om dagen, det kan tyckas vara tramsigt lite men det funkar rätt bra för mig, så pass att det finns ett färdigt manus till, ”1976”. Fast ibland ger jag mig själv en halvtimme.
4. Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den?
”Bonjour Tristesse” av Françoise Sagan, bländande bra, inte minst för sina psykologiska kast gestaltade främst genom huvudpersonen. Att den är skriven av en nittonåring är näst intill obegripligt.
5. Var befinner du dig helst när du skriver?
I sängen med en kopp kaffe bredvid, någon gång på Siesta i Malmö med Tom Petty i hörlurarna och en galopp (liten öl) intill.
6. Har du någon favoritförfattare och varför just den?
Några. James Lee Burke för hans språk som når sin absoluta höjd i hans naturbeskrivningar av landskapet i södra Louisiana, där hans polis Dave Robicheaux lever ett tämligen hårt liv. Hemingway, också för språket som verkar komma med samma lätthet som vinden i ett lövverk. Malcolm Lowry, Norman Mailer, främst ”Hårda killar dansar inte”, Bertil Widerberg och Astrid Lindgren.
7. Du jobbar även som journalist. Vilket är mest krävande?
Jag har den smala lyckan att tycka att ingen av de formerna för skrivande är speciellt krävande utan mest givande. Dessutom kompletterar de varandra.
8. Vad håller du på med för projekt just nu?
Ett manus som involverar en sångerska i Stockholm, en man som kommer att klä ut sig till Fantomen och Ronneby.
9. Vad tyckte du om Knausgårds ”Min kamp”-serie?
Jag har inte läst den.
10. Din debut, ”Mord i Mölle”, är en deckare. Det finns ju rätt många såna just nu, milt sagt. Varför ska man läsa just din?
För att den är bra skriven, för att den också är en utvecklings- och kärleksberättelse och för att den, vilket andra har sagt, är rätt spännande.
Åke har även en hemsida, här.
Facebook-sida