För ett tag sen låg jag med en man som hade en liten bebis där hemma. Han var tretti ungefär och sa att hans sexliv blivit så tråkigt ända sen hans tjej blev gravid. Vilken kvinna mår bra av att höra en sån grej? Jag ville kräkas på den här världen.
Min bild av män har förändrats den senaste tiden.
Kanske var det för att jag gick med i ett dejtingforum där snuskiga förslag haglar över den som formulerar sig bra och råkar vara av kvinnligt kön, dessutom med en faiblesse för äldre.
Kanske är det för att Gudrun Schyman och Fi tagit sig in i min hjärna, rört om och upprört.
Eller också är det bara för att jag själv snart är tretti. Det vill säga har blivit vuxnare. Ser omvärlden lite tydligare för varje dag. Ser sammanhang träda fram, ser fasader falla sönder.
Han som var tretti och hade bebis tyckte att mitt sexliv verkade spännande. Det är det. Själv var han inte så spännande, och jag blev trött, så vi avslutade innan nån av oss var färdiga. ”Men… jag har ju inte kommit”, sa han när han var på väg ut genom dörren. Jag lutade mig mot dörrkarmen i köket och kände mig som Gudrun Schyman. ”Vet du hur ofta det är som kvinnor inte kommer när de har sex?” sa jag.
Varpå han taffligt försökte tillfredsställa mig med fingrarna.
Efter ett tag sa jag åt honom att sluta, ”jag vill kolla min facebook nu”, sa jag. ”Du kan gå.”
Han ville att vi skulle ses igen.
Han tyckte att det här var ett jättebra sätt för honom att lösa sitt bristande sexliv på. Istället för att konfrontera sin tjej, istället för att fördjupa sitt förhållande, ville han ha mig som the easy way out. Eller the easy way to stay in, and still be out. Jag tog emot lappen med hans mailadress. Han sa ”Du kan väl adda mig, bara för skojs skull, så får vi se?” Jag sa ”Lycka till med din relation.”
När han gått rev jag sönder lappen.
Jag behöver inte män som utnyttjar mig för sex just nu, tänkte jag.
Ibland behöver jag det, men inte just nu. Jag mår bra ändå, han var inte ens trevlig och det här var mest en fyllegrej. Det var veckan innan mens och jag var kåt.
Män växer inte upp. De behöver aldrig göra det, de klarar sig ändå. Det är inte män som bär vårt samhälle. Män anpassar sig till rollen som man, för att det är det enda som förväntas av honom. Sen skaver den lite, och då har han sex med nån som är roligare än hans fru.
Eller söker han bara bekräftelse? Tar på sig en keps han hade när han var arton, ler sådär skälmskt med ögonen under luggen. Det är ju bara charmigt att den blivit lite gråsprängd, eller hur?
Det är ett helvete att dras till äldre män.
De har sällan samma humor. De är ofta ”lilla flickan” med en. De är vana vid att prata på om sig och sitt i timmar, för att det är så de har blivit uppfostrade. Män ska ta plats, kvinnor ska sitta tysta och lyssna. Jag säger inte att alla män är så, jag säger inte att alla kvinnor är så. Men normen är så.
Så varför dras jag till dem?
Som att jag valde. Jag har väl perioder, som alla, och oftast kommer jag fram till att en relation med dem aldrig funkar, vi är för olika. Det förändrar väl inte att jag dras till dem? Jag föredrar att se på det som en sexuell böjelse. Det blir lättare så.
Jag vill inte ha en värld där trettiåriga killar med barn hemma ligger med andra istället för att lösa sina problem på hemmaplan. Som att detta var ett problem som rasade in över dem, helt plötsligt och orättvist. Givetvis har mamman också ett ansvar här. Men jag föredrar att tycka synd om den som blir bedragen, inte tvärtom.
Precis som att jag inte vill höra ”Hon hade för kort kjol, hon ville egentligen, hon var med på det där.” I domstolen vid rättsfall: våldtäkt.
Våldtäkt är det enda brott där offret känner skuld. Killar blir också våldtagna, visst. Men nu pratar vi om majoriteten. Och det är inte som SD säger, att det är för att vi har för många invandrare idag. Jag pratar om ett beteende som alltid har funnits. Som ligger i vår samhälles norm. En man som våldtar en kvinna. En kvinna som känner att det var hennes fel.
Jag vill inte ha en värld där vi säger ”Vi har det ändå rätt jämställt, jämfört med andra länder, vi blir ju liksom inte stenade.”
Fi blir utskällda när de bränner pengar på Almedalsveckan, man hävdar att de kunde använts till välgörenhet. Varför då? Det var pengar vikta till reklam. På det här sättet visade Schyman med parti tydligt exakt hur mycket pengar män tjänar mer än kvinnor i veckan. Man fick dessutom obetalbart mycket uppmärksamhet för den frågan. Även om folk som vanligt vill vända det och se nåt annat. ”Men de pengarna kunde ju gått till barnen i Afrika? Man kan ju inte bränna pengar.”
Ungefär som att varje gång det är på väg att bli en debatt är det någon som säger ”Men det är ju synd om killarna. Vadå, ska vi trampa på dem för att få mer makt? Det blir ju också fel.”
Sagt av det ödmjuka folket; kvinnorna, som i århundraden låtit männen trampa på dem. Man vänjer sig vid offerpositionen, sì?…
Jag vill ha en värld där vi åtminstone utmanar gamla förlegade normer, ser det som en skyldighet att göra det; inom reklambranschen, i vardagslivet, i huvudet; för att inse att även vi har att fastnat. (På bilden ovan: Chinawoman som gör underbar musik, lyssna här.)
I slutändan handlar det om såna saker som att sjuksköterskorna borde få mer betalt. Det borde de få för att de tillhör de samhällsbärande yrkena, utan dem klarar vi oss inte. Nu råkar det vara överskott på kvinnor i det här yrket.
I slutändan handlar det om samma saker som alltid förespråkas i socialistiska demokratier: att vi alla ska bidra för att det här ska bli bra. Här handlar det om att män då också behöver bidra för att detta ska vara möjligt. Det handlar om att kvinnor ska kunna föda barn och ändå få vara en del av arbetslivet. Vi råkar bara vara den som bär runt med saken i magen, egentligen får män också barn; det heter så. Så varför är det så olika?
I slutändan handlar det om att barnen redan när de kommer ut behöver samma bemötande. En värld med prinsar och prinsessor; visst. Men också en värld där uppdelningen inte är så tydlig mellan kill-och tjejhyllan. Varför måste det ens finnas en kill- och tjejhörna i leksaksbutiken? Anarki! Låt var och en bestämma själv! Blanda aliens och barbie! Det brukar jag göra, och det brukar gå så bra så.
I slutändan handlar det om att se att det här finns.
Och att det kanske tar lång tid, men att det går att ändra på.
Facebook-sida