alla som bor här är jävligt nöjda.

I Glimminge är det sol och grönska. Tusen flugor och ett litet magont. Sedesamt med giftermål i kyrkan och förhatliga morfäder, ett och annat råmande från hagen och stockholmare som kommer hit och förgyller skånskan med sin förfinade dialekt. Jag känner mig tjock under hakan och ska snart ha mens. Nog är utsikten den finaste i världen alltid, jadå pappa, men jag har så svårt att förstå ibland vad jag ska göra med den? Romanen pockar på uppmärksamhet och verkar äntligen få den, så kanske ska jag inte dra förhastade slutsatser. Det är bara så jävla svårt att ta sig ens till Ängelholm.

En annan positiv grej: jag har börjat läsa igen. Klas Östergrens senaste. Fotografen har supit med honom, sa han. Han har små anekdoter om de flesta, verkar det som. Ibland gillar jag det, ibland stör det mig. Kanske för att jag inser att jag kommer att bli likadan.

Städade nedervåningen idag. Tror inte pappa var beredd på hur jag kan gå in för saker och ting. Hoppas han inte tänkt ge mig timlön… Från tio till tre torkade jag av samtidigt som jag övade in dikter, torkade ur ugnar, skurade toalett och dammsög. Smakar fortfarande rengöringsmedel om fingrarna när jag biter på naglarna.

Det blev inte Köpenhamn i helgen.
Skulle blivit det ett tag, men… kanske var det lika bra. Jag vet inte hur man ska lösa saker och ting, med restaurangvecka o sånt, men det händer väl som händer. Hur som helst är det Nässjö nästa helg. Blir trevligt bara det! Och i veckan ska jag plocka potatis, och imorgon ska jag städa övervåningen.

Blev inte utgång ikväll alltså.
Igår såg jag "No country for old men", det kommer inte att komma någon recension. Jag ser så lite mening med att skriva recensioner nu för tiden, det är ju rent tragiskt hur länge sen det var.
Men ska inte klaga.
Dikter kommer det desto fler på skärmen.

Jag har bränt mig över nyckelbenen, eller hör det bara till det normala att jag alltid ser ut så här på sommaren? Får jag cancerdiagnos för det här, trots ihärdigt insmörjande, så vill jag ha pengarna tillbaka, ett jävla kvitto i handen, ett fett förlåt från högre makter tack.

Alla som bor kvar här är jävligt nöjda med att de bor kvar här.
Det är ju fan också att jag inte har en kamera så jag kunnat visa er hur fantastisk vår utsikt är.

Malene skrev denna dikt till mig, hon fick idag pika lite försiktigt för jag glömmer jämt läsa folks bloggar. Så självupptagen så att hälften vore nog… Men det här var det finaste nån skrivit till mig tror jag! Jag blir glad som en liten nyponros att någon vill ge mig upprättelse mitt i all denna smutskastning. Tack, Malene! Såna här ord får mig att känna att det är okej att vara mig igen. malenejensen.blogg.se (inlägget heter Till Lina)