om singellivet.

In: dikter

Ja, du kan ligga med vem du vill.

Du driver runt som ett rotlöst litet löv och det går bra att slå sig ner var som helst. Om självförtroendet tillåter.

Du äter mer godis än annars och du hatar dig för det men det får dig inte att sluta.
Du hamnar på kant med samhället och det finns ingen som säger åt dig att lugna ner dig, mer än du själv. Vilket får processen att ta någon dag längre.
Du lär känna dig själv bättre.
Det är bra, det får dig att växa.

Ja, du kan ligga med vem du vill.
Vem som helst.
Om de vill.

Du älskar kvällarna. När det bara är du. Man kan ligga och läsa. Tänka. Glida in och ut ur drömmarna. Fantasierna. Du hatar kvällarna. När det bara är du. Tänka. Krama en nalle, ett hjärta med armar. Detta ständiga.

Du har börjat skriva dagbok flitigt igen. Stackars sidor som oftare vittnar om besvikelse och frustration, än lycka och äkta kärlek.

Men du umgås mer med dina vänner.
Det är sorgligt att du inte kan bemöda dig att vara lika flitig på det när du är flickvän till någon.

Ja, du kan ligga med vem som helst.
Vem du vill.
Flirta.
Om du vill.

Om du vill.

Du har ett beteende som du snabbt hittar tillbaka till. Och det betyder inte att du börjar röka igen. Inte nödvändigtvis ens att du super mer. Men du har ett beteende. Det är som en tacksam gammal vän. Vanskligt.

Du är ensam.
Och det kan vara en bra grej, det kan vara precis vad du vill och du kanske inte känner för nåt annat, men du ÄR
ensam.

Det är bara du.