Idag har ett stort beslut tagits.
Eller egentligen har ju beslutet tagits tidigare förstås, för några veckor sen började jag grunna och räkna på det, men idag sa jag det till min chef så nu är det definitivt.
Jag fick ju inget debutantpris, det märkte ni kanske. Och jag sökte aldrig nåt stipendie, för jag tyckte det fanns andra som behövde det bättre.
Men min bok har ju sålt väldigt bra. Och tack vare den ramlar det in lite andra jobb då och då, och eftersom jag inte plockat ut så mycket lön alls på mitt företag (jag har ju haft Ica), så finns det ändå hyfsat med pengar där nu.
Och eftersom min morfar dog, och det ena med det andra.
Så grattis, Lina.
Från den förste september till den siste december kommer du att få all tid du vill till att skriva. Vi kallar det en liten present, en klapp på axeln; det är ju det här du vill eller hur? Vad ska du annars använda pengarna till?
Jo, jag tänker också på pensionen, jag ska sätta av lite till det.
Jo, jag tänker börja betala för massage och till och med börja gå på kvällspassen på mitt gym; träna i grupp igen, tjo, det var inte igår!
Hur som helst är det lite läskigt. Och konstigt. Och lite sorgligt?
Men den senaste tiden har det gjort ont i nacken varje dag. Mina övningar hjälper inte. Vissa mornar går det inte att gå upp och vara duktig utan jag måste krascha istället, sova bort evinnerlig trötthet. Spänningshuvudvärk; det är något jag aldrig haft tidigare. Jag har jobbat ungefär jämt. Inget har kunnat ske spontant. Det är inte bara skrivandet som kommer att må bra av den här hösten. Jag kommer att få ett helt nytt liv!
Det är läskigt, men testar man inte vingarna ordentligt, så går det inte heller att flyga särskilt högt.
Tack, Amanda Hellberg, för kicken i baken till det här beslutet!
Jag lovar att skriva jättemycket och ge ut många fler bra böcker.
Facebook-sida