Idag brusar jag upp lite grann på Joyce Carol Oates senaste. Läs min recension av ”En fager mö” här.
Öppet hus där maten räckte men stolarna satts sönder. Helt otippat var jag och Emma de som var kvar sist, framför datorn med allsång till Freddy Mercury. Pappa var också med på ett hörn med ”Sweet home Alabama”. Om det finns någon låt som är min pappa, så är det den.
Om det finns någon låt som är mig, så är det nog ”Start wearing purple” med Gogol Bordello. Den spelade den fantastiska dj:n på invigningsfesten av Moriskan, nya utestället i Folkets park, i torsdags. Utmärkt ställe! Snygga lokaler, för kvällen bra musik, jag kommer lätt att gå dit fler gånger.
På förfesten var vi i Martins nya lya, mycket tjusigt och fint läge. Och stukaturer! Jag bestämde att jag och Martin skulle dela på ett paket cigaretter. Så där busigt som jag vill ha det ibland. (Och ganska fånigt, för man får ju både ont i hals och mage efteråt, och hur detta nu gynnar min hypokondri…)
Däremellan har jag hunnit med en snabbvisit till hufvudstaden, för att skriva på kontrakt till romanen. Eftersom detta är det största som hänt mig kommer det en bild på hur jag såg ut på trappan utanför, när jag satt i solen och läste, för tidigt ankommen som vanligt när det är nåt stort, med gigantisk cocktailfrisyr gjord av min frisörkompis Karolina Engdahl, som hennes slutprov i utbildningen. Och efterföljande firande hos Emelie med jordgubbar, champagne, katt och lite högläsning för alla människor som råkade befinna sig där.
Facebook-sida