Signering på gång! Kom, kom!

Nämen titta, vilket tjusigt sammanhang min bok florerar i idag!

På plats nummer ett årets Alma-pristagare Shaun Tan och på plats nummer två omtalade barnboken ”Anden, döden och tulpanen” av Wolf Eribruch. Och på tredje plats, ingen mindre än ”Det borde finnas regler” av mig!

 

Denna vecka har jag varit i Glimåkra och hälsat på hos skrivarlinjen, på den folkhögskola där jag själv kom igång med mitt skrivande för nio år sen. Det är hiskligt lång tid sen, men förvånansvärt mycket är sig likt. Till och med rektorn sitter kvar! Jag hade lektioner i ungdomslitteratur, hur man skriver den. ”Det vet väl inte jag!” tänkte jag när Gunilla ville ha mig till uppdraget. Sen insåg jag när jag började planera, att jo, ett litet hum har jag nog allt…

Och det var hemskt roligt, både att ha lektionerna, träffa eleverna, och att vara tillbaka på skolan. Gå skogspromenad med Lelle och hans hund, prata skrivande, och dra vitsar med putslustige Gustav. Jag tar hemskt gärna fler såna jobb, känner jag.

 

Skogen är också nåt jag saknat i sig, märkte jag häromveckan när min huvudkaraktär, trött på att jag försökte styra henne, tog bilen och drog ut i naturen. Skogen! Väl där insåg jag: jag är sällan i skogen. Hur beskriver man skog? Fick lite panik, men tog igen det i Glimåkra. Gick ut själv andra dagen jag var där och skrev ner allt jag kunde komma på, i beskrivning, inspiration, reflektioner. När jag kom hem skrev jag av det, rakt in i romanen, och det blev 4 sidor med bara skog! Fick för mig att det blev väldigt bra också, men det återstår nog att se. Det här romanprojektet är något rörigt för tillfället, och särskilt den delen jag är inne i just nu. Det pendlar hyfsat mycket mellan katastrof och mästerverk, så att säga.

 

För någon kväll sen fick jag en fin överraskning på mailen. Gun Wendelbo-Hansson, som var en av de svensklärare jag hade på högstadiet i Båstad, hade skrivit ett mail! Jag bjöd henne på releasefesten och nu tackade hon så mycket för inbjudan, men hade inte haft möjlighet att komma. Hon hade inte hittat min mailadress förrän nu, skrev hon, och nu hade hon hittat både det ena och det andra när hon googlade mig. Mellan raderna lyste stolthet och glädje. Det är så fint, tycker jag, att få kontakt med folk vars åsikt en gång var så viktiga för en. Tänk på det, alla svensklärare där ute! Uppmuntra era elever att skriva! Jag var själv helt värdelös på att plugga när det kom grammatik på schemat, men fick man skriva fritt; då var jag i en drömvärld.

 

En annan sak som hänt är att jag har fått min första boksignering inbokad i kalendern. Fredagen den 11 maj sitter jag på Bokia på Hansacompaniet här i Malmö och signerar böcker mellan 12 och 13. Precis på din lunch, hoppas jag? Jag annonserar ut det här redan nu för att jag är så orolig att det inte ska komma nåt folk, haha! Så kom, kom!