Kim Leine om redigeringsprocessen

För de flesta som inte skriver böcker själva, är det säkert självklart att den bok som ges ut är det manus som författaren själv skickade in till förlaget, ord för ord, möjligen några stavfel ändrade här och var. Min erfarenhet är tvärtom, att när ett manus antas för utgivning börjar också en redigeringsprocess, där författaren ändrar en hel del i samspråk med redaktören på förlaget. Detta kan vara både smärtsamt och jobbigt, men också väldigt utvecklande. Och en sak kan ni vara säkra på: boken blir bättre än den annars skulle ha blivit.

De flesta författare pratar inte om detta i intervjuer. Inte så öppenhjärtligt i alla fall, som Kim Leine i Svensk bokhandel. Den här intervjun, som jag bara återger en del av (eftersom det är en tidning som bara prenumeranter kan nå egentligen), gjorde mig väldigt glad. (Klicka på bilden för större)

IMG_7447

IMG_7448

 

Sen blev jag förstås också glad åt att Femina tyckte att min erotiska roman var värd att tipsa om. Fyra hjärtan = “Läs den!” Tack för reklamen.

IMG_7446

 

Och så kan jag meddela att jag idag påbörjat sista omarbetningen av Cypernromanen innan den åker in till förlag! Och det var roligt! Mamma var på fiket och hälsade på minsann. Annars var det jag och Karin Palmqvist som satt. En del som ska ändras, men oj, så bra den faktiskt kan bli när den blir klar. Jag behöver kasta om saker och ta bort saker och förtydliga saker bara. Och en bättre titel. “Spindelhonor” är tjusigt, men ärligt talat skulle jag inte köpa en bok som hette det. Skulle du?