Känslor jag har inför romanen jag jobbar på just nu, idag

 
Å gud det blir så bra jag kan skriva hela dagen fan att man ska få ont i handlederna jag borde gå en såndär kurs så att jag inte får det hur gör de stora författarna egentligen men gud va bra det blir jag trodde väl aldrig att det skulle bli så här bra hjäääälp och det händer saker hela tiden den kommer aldrig att vara tråkig att läsa fast på ett bra sätt med reflektion inte hysteri men jag blir hysterisk av hur bra det känns
 
 
Det är jättemycket kvar att skriva men det är också jättemycket som är skrivet redan och oj vad bra det kommer att bli när det slås samman. Att jag inte tänkt på detta tidigare. Så här pepp är jag just nu, tänker mig att jag skulle kunna sitta hela natten sen men jag måste hinna träna också.
Och sen kom det här partiet ja, som bara slutar mitt i? Är det bra eller dåligt, ska det tas bort eller utvecklas, jag låter det vara kvar, om man hoppar här, är det okej, fattar läsaren? Fast det blir skitsnyggt om läsaren fattar, jag får lägga in nån liten grej så att man är med på det, för det blir faktiskt alldeles för bra för att inte ha kvar det så…
 
Och sen kommer det behöva ligga och vila och jag är kanske klar med det här manuset om ett år och det går fan inte att tänka på, då blir man dum i huvudet
 
 
Fast fa-an!! Vad de här bitarna inte vill falla på plats, och det här manuset jag lånar av nu är ju ett jävla anusmanus så dåligt det är, hur kan jag ha skrivit detta, och det måste komma före det upplysningsmässigt, och det är jättefint att de möter varandra sen men ska jag verkligen ha henne i andraperson, det kommer inte alls att bli bra, hon framstår som hysterisk och hatisk om jag inte skriver henne i förstaperson, fast om jag skriver henne i förstaperson riskerar det bli för likt det här manuset, och är det egentligen i det här manuset eller det här manuset som den detaljen ska finnas och fan också
 
nu måste jag äta.