Ingen bokmässa för mig

2015-09-26 13.53.54-1

Från bokmässan 2015, jag på scen med Anna och Ada, pratar om hur det kändes att Det borde finnas regler blev film.

Idag börjar bokmässan i Göteborg. Jag är inte där. Lite märkligt känns det allt, jag älskar ju bokmässan och det brukar vara en av årets höjdpunkter. Så varför åker jag inte?

Det finns lite olika anledningar. Ingen av dem är att en nazistisk tidning ska få synas i vimlet, även om jag tycker att det är ett fruktansvärt läskigt felbeslut.

Nej, den stora anledningen är nog att jag tog sex veckors ledigt från skrivandet i somras. Det var en bra grej, kanske ska jag göra det varje år? Mindre pauser har jag ju då och då, men detta var verkligen semester. Och så jävla bra. Så… varför?

Sedan åkte jag till Paris, för att göra research. Aha, hon har inte råd tänker ni? Jo, det är faktiskt inte en fråga om pengar. Jag kom hem därifrån med en sån gigantisk skrivlust. Klart jag jobbade lite i Paris också, men Paris är ju Paris. Jag kan inte vara där med näsan i en fiktiv värld.

10306484_10152672034016418_29153311624329550_n

Bokmässan 2014. ETCintervjun visade sig ge stor exponering. Jag = nöjd.

1606876_10153254910453712_1964554606796884059_n

2014. ”Säg inte det här till någon” har precis kommit ut och jag får sitta som Ariel i Aftonbladets mycket kinky röda plastsoffa och intervjuas av min förläggare Carl-Michael Edenborg.

10675652_800747226637687_8754914436581430251_n

Också 2014 förmodar jag. Vertigos monter: Erik, Andrea och Magnus.

10689541_10152672190576418_5278753355689574847_n

Bokmässan 2014. Bra illustrativ bild av hur det är att mingla på torsdagen. Jag och Lovisa.

IMG_5841

Från bokmässan 2013, middag med Gilla böcker.

IMG_5859

Bokmässan 2013, parkerade på Park, vid akvariet. Spanar på kändisar och fiskar. Med Louise och Anna, och en kompis till dem, namnet har fallit bort.

IMG_5849

Anna Liv och Anna C arrangerar Murre och Plurre för nästa instagrambild.

Sen tog jag beslutet att sluta skriva för dagensbok. För evigt? Nej, men vilken omöjlig fråga att svara på! Just nu blev det för mycket att göra, och jag behövde hugga av saker. Och när det inte känns roligt längre, bara som något jobbigt, då vet man att det är dags att göra sig av med det. Tidigare år har jag alltid kunnat känna att dagensbok är min anledning att åka. Jag har kanske intervjuat nån författare, jag har flängt runt på seminarier och gjort noggranna anteckningar för att kunna skriva om det sen. Nu saknades det. Jag kunde visserligen få gratis inträde en dag ändå. Och som sagt: pengar var egentligen inte problemet.

När jag kom hem från Paris ville jag bara komma igång med skrivandet. Författarlivet är två saker: skrivande och lansering. Lansering är kul; det är att göra intervjuer för tidningar, att få gig och åka ut och prata om sin bok, läsa högt ur den, det är att synas på bokmässan, det är att helst synas och höras överallt. Jag har varit bortskämd med mycket sånt. Men det är ca 10 % av verksamheten. Resten handlar om att skriva. Det är skitjobbigt. Och helt underbart. Det är att dyka med huvudet rakt in i en påhittad värld, i orden. Och jag kan befinna mig där varje dag, med glädje, det är därför författare är ett bra yrke för mig.

Och med de sex veckornas semester, och resan till Paris, så kändes det som att jag inte hade jobbat så mycket som jag behövde. Bokmässan kom liksom och störde; nej! Jag vill inte resa iväg och låta mig uppslukas av det. Inte nu! Det passar inte.

Och så fyller min kusin trettio och jag vill gå på hennes fest. Och så blev jag bjuden på en Alice i Underlandet-fest. Sammantaget hade jag ändå inte kunnat vara där mer än torsdag möjligen fredag, och då blev det att jag inte åkte alls.

Jag säger inte att man måste ha jobbat sig till att åka på mässan. Alla bör åka dit nån gång i livet i alla fall, det är kaosigt och härligt och man får se mycket spännande samtal och många kändisar. Och köpa alldeles för mycket böcker. Kanske sälja också, om man har tur. Jag säger inte att jag måste vara aktuell med en bok nästa gång jag åker dit (även om det är vad jag drömmer om).

Och det är klart jag kan sitta här och ångra mig lite. Men ibland är det bara den där diffusa känslan i magen, ni vet, av att allt blir för mycket. Man kan inte fokusera för det är för mycket som flyger omkring. Så, kände jag också. Och när jag häromdagen missade en fika med en ny bekantskap, trots att jag skrivit in det i kalendern; jag bara missade det, då blev det förkrossande tydligt att nej. Det behövs lugn nu. Det kommer fler bokmässor i framtiden. Och med årets paus lär jag uppskatta nästa års desto mer….

 

Taggar: