Jag utlovade en mer konstnärlig uppdatering den här gången. Här kommer den.
Ovan: ibland gör jag ”konst” på golvet. Det brukar handla om kollage. Så här kan det se ut när Napoleon möter Madonna. Som händer i min diktvärld. Ungefär. Citatet är från ”Confessions on a dancefloor”-skivan, det står ”I’m at the point of no return”. Konstverket döpte jag till ”Skulle kunna vara en fågel, en näckros, en stjärna”, som syftar på den spretiga saken i höger hörn. Sen ramade jag in det och hängde självgott upp det på väggen vid min säng.
Bildvärlden kan ge så mycket mer, särskilt när man behöver avkoppling från orden. Vilket inträffar då och då för vilken poet som helst. Det här behövde lite större proportioner. Därav behöver vi nedan gå in på detaljer.
Lilla mumintrollet som springer mot spretiga trädet i parken med statyer och den lille tågkonduktören och stora kaninen. Skymtar taggtråd i bakgrunden och rosa i skuggorna.
Jag fick dille på kaniner. Och danska. ”Det er slemt med kaerlighed”. Som verket heter.
Det är rött i min mage. Jag hukar mig när Anaïs Nin ser rött. I bakgrunden delar av en dikt jag höll på att skriva, blandat danska och svenska. Den blir kanske klar nån gång. Kanske till nästa gång jag ska dit och tävla? Skånetrafikens jojo-kort fick också vara med på ett hörn.
Ovanför: en stol som inte kom med riktigt. Han ligger i parken och vilar med trettitalshatten nere över ögonen. Kaninen sitter fint och väntar. Man ser på hennes klänning att det är sommar.
Ur en skrattande mun kommer kristallkronan. Papegojan av sten sitter och spanar högst upp i trädet. Frosten finns alltid i bakgrunden.
———————————
——————–
——-
Och så lite påskpynt!
En kund köpte turkos och vita fjädrar och jag tog direkt inspiration. Sjukt snygg färgkombination!
Påsken brukar få beskyllningen att vara kitchig och skrikig.
Då undrar jag bara vem som kan motstå dessa punkar-kycklingar? Nej, trodde inte det heller. Lätt att de erövrar bordet…
Facebook-sida